Sofia och Per Jørgen´s värld

För ett tag sedan kom jag på att jag inte längre kommer ihåg berättelsen Mio, min Mio. Allt jag kom ihåg var fragment av historien. Att två pojkar gömmer sig i ett träd, en flöjt och att den slutar någonstans på en strand. Ändå har jag läst boken som liten, sett filmen och haft berättelsen på kasettband. Jag kommer ihåg ledmelodin till filmen också. Och Dana Dragomirs panflöjttoner, men inget mer av själva historien.

Men igår. jag skulle gå och träna, men när jag kom till gymmet höll någon på att borra i marken bredid och eftersom träningsstudion ligger i en källare kändes det som om någon borrade i huvudet på en. Marken vibrerade och ljudet av borrmaskinen blev man helt öronbedövad av. Det gick inte att vara där inne, jag vände i dörren och tänkte att jag kan vänta med att träna tills borrarna hade slutat jobba för dagen. Istället gick jag till biblioteket brevid, och rätt in på barnavdelningen för jag tänkte att jag kunde läsa lite korta barnböcker medans jag väntade. Jag gick rätt bort till en hyllsektion och upptäckte att jag direkt gått fram till Astrid Lindgrens avdelning på biblioteket och rätt framför mig stod tre exemplar av just Mio, min Mio... sammanträffande...
Jag tog en, satte mig ner och började läsa, och läsa och läsa. Jag satt och läste tills jag hörde att någon sa - Ja vi stänger klockan 6, om en halvtimme alltså.
Shit jag hade duttit där i över två timmar. Ja, ja, jag har inte så långt kvar, tänkte jag och läste ut boken. Sen gick jag och tränade, utan borrljud i skallen.
Så nu vet jag, nu vet jag vad boken handlar om igen. Men det var väldigt märkligt att jag gick rakt fram till den bok jag en kort tid innan tänkt på att jag borde läsa igen.
Nästa gång ska jag läsa Kajsa-kavat.