Var är tomtens fot?
Igår var det julafton. En trevlig dag blev det. "Dopp i grytan" fick som vanligt stå orörd för min del, men av mormors blåbärsgröt åt jag halva skålen.
Men när all julmat, sill, lax, potatis, Janssons frestelse mm är uppäten så är det dags att sätta sig i soffan för att vänta på att föräldrarna ska äta upp lutfisken, som även denna får vara orörd för min del. Men efter det kommer risgrynsgröten... men inte igår minsan. Tomten kom alldeles för snabbt efter lutfisken att gröten fick vara kvar i sina platskorvförpackningar i kylskåpet. Men det är helt okej att tänja på gröttraditionen för att få klapparna snabbare!
Men det jag egentligen skulle skriva om hände senare på kvällen, när paket var öppnade, barnen var i säng och delar av familjen satt lite trött tittade framför tv. Mamma och pappa ställde fram den fin skål med fudge, mmm så goda fudge. För alla utom en...
min äldsta bror Henrik utbrister plötsligt
-Men vad faan var det där?
- En fudge säger jag.
- Nej, den var vit innuti, svart utanpå och smakade frigolit!
..... jag förstod ingenting!
- Nej men det var kanske foten på stearintomten, utbrister mamma.
I denna avslappnande julkvällströtta stund bryts tröttheten och lugnet i ett stort skrattanfall från alla familjemeddlemmar i soffan. Mamma tar fram tomten som saknar ena foten och vi börjar skratta mer och mer.
Alla utom Henrik som springer in på toaletten och sköljer munnen, spottar och fräser, allt med skratten som ledmotiv. Han sprang upp och borstade tänderna.
Men hur har tomtefoten hamnat i fudgeskålen?
Jo mormor såklart! Hon hade hittat den på skänken brevid skålen och trott att denna bit hade hoppat ur skålen när mamma stått och delat fudgebitarna.
Henrik som kom ner i restena av våra skrattskalor blev lite orolig att han fått i sig några ämnen i stearin som var giftiga bestämmer sig för att ringa till "sjukvårdsupplysningen". Det har ju som tur är jour jämt.
Henrik förklarar till hon som svarar
- Jag har råkat äta stearin....Det var en ca matsked.... den var ganska porös..... Jag råkade äta foten på en stearintomte.... okej tack!
Vi skrattar ännu mer...
Som tur var var inte stearin farligt, inte heller färgad sådann. Men all heder till Henrik som är så väluppfostrad så han äter upp det han tagit för sig och tuggar och sväljer en hel bit med stearin trots att den smakade som en väldigt, väldigt dålig fudge.
Men när all julmat, sill, lax, potatis, Janssons frestelse mm är uppäten så är det dags att sätta sig i soffan för att vänta på att föräldrarna ska äta upp lutfisken, som även denna får vara orörd för min del. Men efter det kommer risgrynsgröten... men inte igår minsan. Tomten kom alldeles för snabbt efter lutfisken att gröten fick vara kvar i sina platskorvförpackningar i kylskåpet. Men det är helt okej att tänja på gröttraditionen för att få klapparna snabbare!
Men det jag egentligen skulle skriva om hände senare på kvällen, när paket var öppnade, barnen var i säng och delar av familjen satt lite trött tittade framför tv. Mamma och pappa ställde fram den fin skål med fudge, mmm så goda fudge. För alla utom en...
min äldsta bror Henrik utbrister plötsligt
-Men vad faan var det där?
- En fudge säger jag.
- Nej, den var vit innuti, svart utanpå och smakade frigolit!
..... jag förstod ingenting!
- Nej men det var kanske foten på stearintomten, utbrister mamma.
I denna avslappnande julkvällströtta stund bryts tröttheten och lugnet i ett stort skrattanfall från alla familjemeddlemmar i soffan. Mamma tar fram tomten som saknar ena foten och vi börjar skratta mer och mer.
Alla utom Henrik som springer in på toaletten och sköljer munnen, spottar och fräser, allt med skratten som ledmotiv. Han sprang upp och borstade tänderna.
Men hur har tomtefoten hamnat i fudgeskålen?
Jo mormor såklart! Hon hade hittat den på skänken brevid skålen och trott att denna bit hade hoppat ur skålen när mamma stått och delat fudgebitarna.
Henrik som kom ner i restena av våra skrattskalor blev lite orolig att han fått i sig några ämnen i stearin som var giftiga bestämmer sig för att ringa till "sjukvårdsupplysningen". Det har ju som tur är jour jämt.
Henrik förklarar till hon som svarar
- Jag har råkat äta stearin....Det var en ca matsked.... den var ganska porös..... Jag råkade äta foten på en stearintomte.... okej tack!
Vi skrattar ännu mer...
Som tur var var inte stearin farligt, inte heller färgad sådann. Men all heder till Henrik som är så väluppfostrad så han äter upp det han tagit för sig och tuggar och sväljer en hel bit med stearin trots att den smakade som en väldigt, väldigt dålig fudge.
Kommentarer
Trackback