Plask mot vrak
Casa Kiwi är ett mysigt ställe precis vid havet. Hängmattor, palmer, fáglar som väcker en pá morgonen (05.30...) och mygg som äter en pá kvällen.
Igár kom äventyrslusten till oss. Vi hade hört att det fanns ett vrak ute ihavet som är ett fint snorklingsställe. Vi utrustade oss med snorkelutstyr, uppblásbar madrass, solskyddlotion och t-shirts föra att skydda rygg och axlar.
Och ut pá tur gick vi längst den otroligt nersmutsade (mókkete) stranden. Vi kryssade mellan plastflaskor, drivträ , skor och kläder. Dá ság vi vraket lángt ute till havs och började simma, med madrassen fyld med luft och snorklemasken pá huvudet. Jag och Pelle delade en madrass och det var svárare (vanskligere) än vad vi tänkt. Den ena simmade brevid, men blev superträtt efter bara ett litet tag. Vi bytte och tills slut var vi helt slut báda tvá, dödströtta, en nära-döden-upplevelse, nästan. Nu kom frágan, skulle vi vända om? Vi hade kommit kortare än halva vägen, men det var lángt in till land.
Nej vi fortsätter, men máste hitta en bättre taktik. Jag la mig pá mage pá madrassen och Pelle pá rygg, med huvudet pá min rumpa. Han flaxade med armar och ben i vattnet och jag med armarna. Tro det eller ej, detta var taktiken som fick oss hela vägen fram till vraket. Väl framme plaskade vi omkring och tittade pá färgglada fiskar.
Sen började simmandet tillbaka... samma taktik, vi flaxade och flaxade och plaskade oss hela láánga vägen tillbaka till land. Shit vi var trötta när vi kom fram. Dá ság vi tvá grisar som stod och bökade (rota) med huvudena i allt strandskit... áh nej, vára väskor. Tänk om de fátt tag pá dem! Vi sprang fram... väskorna lág kvar, obökade av grisarna. Vi andades ut, skrämde bort dem och började gá den lánga vägen hem till Casa Kiwi. Vi klarade det!
Vilken bragd!
Senare pá kvällen spelade vi, alla gäster, ett bra, engagerande parti "kasta gris" och ännu senare en runda poker. Bra gäng med goa folk och bra fin stämning.
Tror vi snart säger oss färdiga med Honduras och sätter kursen mot Nicaragua.
P.S. Precis som pappa skrev sá kan ni gá in pá www.flickr.com och söka pá Personer "Sofia Maria Magdalena". Där har vi kunnat lägga upp massa bilder, tur att vi hittat lite snabbare internetlinjer :)
Yes! Palmer, sand og jungel.
Klokka 08.10 ble vi vekket og spurt om vi ville vaere med pà snorkle- og jungeltur. Solen var synlig sà vi var klare kl 08.20 (jeg er imponert:-) Etter en halv time med full fart over noen helsikkes bolger var sola borte og vi ankom en oy med fuktig jungel og en nysgjerring "brole-ape" blant tretoppene. Vi vandret runt i denne levende o-fagtimen med noen trivelige latino-amerikanere og etter en ny tur med bàten kom vi til noen planke-skur pà en tropisk strand og spiste fisk. Ikke dumt.
I dag fikk vi endelig vàr forste sole seg dag. Vi har blitt rosa-brune her og der og funnet fram AloeVera. I morgen drar vi videre, vet ikke helt hvor vi kommer men hvilken retning vi skal.
Lite smust gör väl ingen skada...
Idag har vi gátt längst stranden utan ändar. Den är otroligt láng och smutsig pá sina ställen... men vi har hittat ett fint och rent omráde som vi ska belägra imorgon om vädret blir lite bättre. Vi hoppas pá sol och inte regntunga moln som idag. Dessutom sá ska det finnas finfina ställen att smorkla här.
Men ja, det är bara att erkänna att vi längtar tillbaka till Copan, men vi fár ju se en stad som är mer det äkta Honduras och det är ju en poäng med resan. Detta är ett land med behagliga människor i ett lugnt tempo.
Sveve mellom tretoppene
Det ble dárlig med hest, men mange ruiner. Og de var jammen fine. En imponerede maya-by fra àr 300 (ca). Fasinerende samfunn! I grunn de forste ruiner jeg virkelig har likt à se. Vi kom til Copan og ble kjent med et soskenpar fra Nederland forste kvelden. Ingen tydelige rynker, bra humor og god stemning. Morro à henge med dem noen dager.
I dag har vi hatt action. Vi har testet "zip-lining". Pà norsk ville det vel ha hett noe sànn som "kabel-sklie". Mellom tretoppene har de festet stàl-wire... Sà hektes du fast og sklir av gàrde hoyt over skogen, elver og mayaruiner. Den lengste er over en kilometer! Kult! Totalt 14 stykker. Kanon! 
Ellers nyter vi denne lille byen. Et lite marked, smà gater, biler, mennesker og kafeer. Til og med alle gatehundene er trivelige. En kom og tittet pà at vi spilte yatzi pà torget, men sovnet etter en stund. Nà skal jeg til frisoren om noen minutter. Det koster 10 kroner.
( Vi forsoker stadig à legge ut bilder, men kan ikke love noe siden linjene her ikke er raske nok. Om du vill sjekke, sá kan du gá inn pà www.flickr.com Sok etter "Sofia Maria Magdalena".)
Nytt land, nya mójligheter!
Idag startade dagen kl 03.45 med buss frán den lilla fina byn Antigua till en ny ánnu mindre i Honduras. Copán.
Vi ákte genom lánderna pá fina vágar med stabila chauffórer och vackert landskap. Mánga män (menn) hár i báde Guatemala och Honduras gár med cowboy-hatt och cowboyboots. Yiiha! Imorgon kanske vi ska rida längst fjället med cowboy-skurken-lookalike´n pá hotellet. En lite speciell kille med hela cowboy-munderingen (utstyret) och det klassiska cowboyärret i ansiktet, som plötsligt dyker upp báde här och där, var vi än är.
Yiiha!
Först och främst är vi här för att se majaruiner. Vi tar det som ett stort bonus att staden är sá mysig, med massa smá butiker, resturanger och hängmattor (hengekóyer)
Rummet är fint till det lága priset (50 spänn per pers), bara ett litet strömavbrott och toalett som láter som en arg ko (ku) "mööööööö"
Gárdagens mission var att lära en majakvinna sticka (strikke), det gick sádär... Men vi skrattade mycket iallafall.
Idag hade vi en tendens att bara prata med turister över 50 años (ár). Väldigt trevliga frán Canada och california. Med americanarna fick vi prata massa illa om Bad Bush!
Dagens mission: hitta god mat, och vänner med mindre rynkor :)
Litt varmere og mye finere
Vi ville ut av Mexico city sentrum og dro pá oppdagelsestur for á finne en fornoyelsespark/tivoli. Til slutt etter mye gáing og lokalbuss kom vi dit. Kort fortalt: Nesten helt alene i parken, et spókelseshus som ikke provde á spóke for oss, men temaet var heller "Vi skal drepe dere!" Vi mátte sette oss etterpá... , og karuseller som fár Tusenfryd til á blekne.
Har ná kommet oss til Guatemala. Dro rett til Antigua i stedet for á bli i skumle Guatemala City. Her er det mange turister, men superfint. En vakker kolonialby fra 1500-tallet. Pent bevart, humpete brosteinsgater, fargerike hus, og torg i midten med en gammel katedral. Vi har et rom med fransk balkong og utsikt til en aktiv vulkan. Men vi má ned paa standarden. Gjennomsnittsbudsjettet er jo 250 kr pr dag. Det skal dekke absolutt alt. Vi har begynt med a bytte rom og prute det ned med 5 dollar :-). VI reiser antakelig videre i retning Majaruiner og karibiskt hav i morgen. Det blir kanon.
Lyx i luften och kallt pá backen
Igár var en lang dag med tidig morgon och försenat flyg. Men när vi väl kom fram till London for att byta flyg fick vi besked om att de hade bytt vara säten pá flyget. No! Var min första reaktion. Where too? -To businessclass. Upper deck. -Hä? Det var den básta óverraskningen vi kunde fá! Överlyckliga steg vi pá det planet och det gjorde oss inget alls att det blev försenat ytterligare! Vi fick trerätters mat, säte som kunde fällas ner till en säng, egen skärm med filmer, tv-serier och spel, obegrensat med dricka och snacks! Himmel!
Väl framme i Mexico ákte vi taxi till hotellet med vár nyfunna vän Kamilla frán Förde. Hon skulle med samma plan helt frán Gardemoen, och tom till samma hotell.
Idag har vi frusit massa, det är väldigt kallt i Mexico City nu, inte som i Norge och Sverige sáklart, men vi har ju nästan inga varma kläder med oss och 16 grader pà hotellrummet känns väldigt kallt. Vi tre reseglada människor har idag tatt oss fram pá halvstakande spanska, med god vägledningshjälp av hotellets hiss(heis)betjänt, som pratar väldigt bra engelska och svarar glatt pá alla vára frágor om hur man säger saker pá spanska.
Hotellets frukost är förresten helt superb! Det bästa fruktutbudet man kan tänka sig, himmel för en vegetarian!
Vi har nu lyckats fá en värmeugn(ovn) pá rummet ocksá, sá det är varmt och gott när vi kommer tillbaka dit.
Det är härligt att resan har börjat och att fá se och uppleva sánna skillnader frán vár vardag. Massa nya intryck var man än vänder sig.
Mexico
På morgonen imorgon sitter vi på ett flyg till Mexico City. Lägenheten är rengjord och överlämnad till våra nya hyresgäster. Säckarna är packade och sista natten i Norge på 5 månader har startat. Det kittlar lite i magen nu...
Burde vel i grunn sove siden det er fire timer og noe før vi skal opp, men de første norske ord på bloggen må på plass. Leiligheten er overlevert, Fretex har fått sekker med klær, og sikkerhetslommer er sydd på innsiden av shorts m.m. Vi har ikke startet reisen, men sekken den er absolutt full. En linbukse, en shorts, en genser, noen t-skjorter osv. Generelt veldig lite klær i sekken, men sinnsykt mye "stæsj". Et halvt apotek (f.eks 300 Idoform), 330 endagslinser, et lite teppe, dørstopper, tørkesnor, brannvarsler, lommekniv, sykkellås (til bagasjen), reiseguide, snorkel og dykkermaske, walkie-talkie. Oh yes. Alt er med. Til og med billetter og pass. Here we come!
I natt får jeg en 3-seter og Sofia en 2-seter. Om vekkerklokka skal streike en dag håper jeg virkelig ikke det skjer i natt.
Tårta och slut
En vecka kvar nu...
Pack ner lägenheten till våra nya hyresgäster. Det är främst kläder som är kvar och bära ner allt i förrådet/boden
Ta kopior på alla dokument vi ska ha med oss, samt maila dem till mamma och pappa
Packa ryggsäckarna, nästan allt är inhandlat nu
Städa, städa och städa i lägenheten
Idag hämtade vi passan på kinesiska ambassaden, senare idag ska vi ta påfyllnad på Hepatit B-vaccin, samt scanna dokumenten. Det blir några saker att bocka av på listan.
Så har jag blivit bett om att skriva hela Pelles namn: Per Jørgen Gram. Så var det gjort, så kommer sidan upp när man söker efter han på google.