Sofia och Per Jørgen´s värld

Igår var det julafton. En trevlig dag blev det. "Dopp i grytan" fick som vanligt stå orörd för min del, men av mormors blåbärsgröt åt jag halva skålen.
Men när all julmat, sill, lax, potatis, Janssons frestelse mm är uppäten så är det dags att sätta sig i soffan för att vänta på att föräldrarna ska äta upp lutfisken, som även denna får vara orörd för min del. Men efter det kommer risgrynsgröten... men inte igår minsan. Tomten kom alldeles för snabbt efter lutfisken att gröten fick vara kvar i sina platskorvförpackningar i kylskåpet. Men det är helt okej att tänja på gröttraditionen för att få klapparna snabbare!

Men det jag egentligen skulle skriva om  hände senare på kvällen, när paket var öppnade, barnen var i säng och delar av familjen satt lite trött tittade framför tv. Mamma och pappa ställde fram den fin skål med fudge, mmm så goda fudge. För alla utom en...
min äldsta bror Henrik utbrister plötsligt
-Men vad faan var det där?
- En fudge säger jag.
- Nej, den var vit innuti, svart utanpå och smakade frigolit!
..... jag förstod ingenting!
- Nej men det var kanske foten på stearintomten, utbrister mamma.
I denna avslappnande julkvällströtta stund bryts tröttheten och lugnet i ett stort skrattanfall från alla familjemeddlemmar i soffan. Mamma tar fram tomten som saknar ena foten och vi börjar skratta mer och mer.
Alla utom Henrik som springer in på toaletten och sköljer munnen, spottar och fräser, allt med skratten som ledmotiv. Han sprang upp och borstade tänderna.
Men hur har tomtefoten hamnat i fudgeskålen?
Jo mormor såklart! Hon hade hittat den på skänken brevid skålen och trott att denna bit hade hoppat ur skålen när mamma stått och delat fudgebitarna.
Henrik som kom ner i restena av våra skrattskalor blev lite orolig att han fått i sig några ämnen i stearin som var giftiga bestämmer sig för att ringa till "sjukvårdsupplysningen". Det har ju som tur är jour jämt.
Henrik förklarar till hon som svarar
- Jag har råkat äta stearin....Det var en ca matsked.... den var ganska porös..... Jag råkade äta foten på en stearintomte.... okej tack!
Vi skrattar ännu mer...

Som tur var var inte stearin farligt, inte heller färgad sådann. Men all heder till Henrik som är så väluppfostrad så han äter upp det han tagit för sig och tuggar och sväljer en hel bit med stearin trots att den smakade som en väldigt, väldigt dålig fudge.

-Du ska använda tandtråd annars får du tandlossning när du blir gammal, och det vill du väl inte...?
Tandläkare på Lerums vårdcentral

Det här med tandtråd...
När jag som 20åring skulle gå till tandläkaren en sista gång innan man börjar betala massa pengar för tandläkarbesök så skedde följande. Innan tandläkaren kom in i rummet frågade tandläkarassistenten mig om jag använder tandtråd. -Ibland, svarade jag. Så ville hon att jag skalle visa hur jag använder den så att jag gjorde på rätt sätt. Jag fick en bit tråd och började.
-Bra, sa hon, du sågar ner tandtråden mellan tänderna. Men det finns ett annat sätt också. "Öglan" den ska jag visa dig... precis i detta ögonblick kommer tandläkaren in i rummet och säger, -Japp då sätter vi igång.
-Ja sa assistenten och satte sig vid datorskärmen och började följa tandläkarens instruktioner, K10 L13 M7 och allt vad de säger.
Men detta resulterade alltså i att hon aldrig hann visa mig den ökända "öglan". Och nu har jag funderat på detta i fem år. Vad är "Öglan" och hur gör man den med tandtråd. Och inte minst, Var gör man öglan, runt fingret eller runt tanden och hur får man då ner en ögla mellan tänderna? Eller är det en ögla överhuvudtaget? Finns det någon som vet så jag kan få sinnesro?

Nu har jag äntligen jullov. Skulpturen händer på skolans utställning och kastar skuggor på väggen.

Nu har jag bara en jobbdag kvar på året och det är imorgon. Idag på jobb stod jag ensam och jobbade. Det var en kund som önskade mig lycka till och tyckte synd om mig att jag var ensam när det var så mycket kunder. Men jag kom på en ting idag, äntligen.. att det är verkligen ingen mening med att stressa på jobbet för det. Om jag bara andas ut, sänker axlarna och tar det det pyttelite långsammare än vad jag brukar blir allt mycket bättre. Jag spiller mindre, minns beställningar bättre, blir inte lika trött. Jag slipper stressa upp mig för den långa kön, de som ställts sig där får bara vänta på sin tur och blir tillslut bemött av mig som är gladare och lugnare än jag varit annars. Visst det tar någon sekund extra för varje kund, men för mig är det värt det. Jag gick runt och tänkte instinktivt idag: Jag ska inte stressa upp mig, jag ska inte stressa upp mig.
Jag fick heller inte dåligt samvete för att jag var tvungen att gå ifrån kön ibland för att koka mer kaffe. Om man bara förklarar sig så förstår de som köar. Imorgon ska jag köra samma taktik. Visst jag kan göra kaffe snabbare, men väljer att inte göra det för min egen sinnesstämnings skull.

Idag kom det en tjej till vår lägenhet som skulle tvätta bort kräk från vårat balkongräcke. Hon hade fest igår och en av hennes gäster tömde sig ovanför vår balkong. Fint att värdinnan för festen tog ansvar för rengörningen och ursäcktade sig så mycket. Bra gjort tycker jag!