liten tå känns så stor

image34
Jag har en spricka i lilltån. Det är tråkigt det! Speciellt när man låtsas vara stark och tålig i flera dagar och får mer och mer ont. Men nu ska jag vila den liten, jag har varit riktigt snäll mot tån idag. Stampade inte med foten på kören tex. Jag sprang inte på löpbandet på gymmet heller. Men nästa gång ska jag inte halka på golvet och sparka foten in i sängstolpen, det var ingen bra idé från början.

Stress, press och tidskval

Jag vet inte varför jag alltid lyckas att ha så mycket för mig. Jag flygar fram och tillbaka, från plats till plats och har sen ingen tid över. Denna månaden kommer jag ha jobbat över 70 timmar, det funkar inte när man pluggar heltid och ska ha lite kvalitetstid över till sig själv. Det är ett räknestycke som inte går ihop. Och varför gör jag det? Pengarna, såklart. Tragiskt, men sant. På jobbet är det en som har magkatarr och en som har haft en inflamation i kroppen i snart ett år, de sliter och stressar tills de nästan går sönder. Är det så vi ska ha det? Är det det min generation kommer bygga vårt samhälle på? Det kanske är så som i Momo att våran tid har blivit stulen av gråa herrar med plommonstop och cigarrer. I så fall måste jag ta min tid tillbaka. Stress och press och tidskval. Jag har provat att ha avslappningshobbyer som yoga och pilates. Det funkar väldigt bra som motsättning till dagsstressen. Om man tillåter sig att slappna av och bara titta ut genom fönstret i en timma då och då så får kroppen och sinnet mer ro. Det är som Reggio Emila-pedagogiken: I dagen sammhälle skiljer vi huvudet från kroppen och låter de jobba var för sig. Men för att oppnå bäst resultat och använda oss av alla vår sinnen måste huvud och kropp förenas. Jag kan inte förenas med min tidspress, jag måste reducera den.

Grodor och män

Jag, PJ, Hege, Jan Tore och Morten satt igår och spelade spel när vi kände en stark röklukt. När vi stack huvudet ut ur fönsterna kände vi att den kom utifrån. Så såg vi några killar komma ut från en dörr och började springa. Vi blev ju väldigt nyfikna och satte full fart mot ytterdörren. Vi gick omkring bland husen och sniffade i luften efter starkare röklukt.
image33 
Vi gick och gick, men hittade ingen brand, vi såg bara rökdimma. -Det kan vara någon som eldar med blöta vedträ´n, sa vi och återvände till spelbordet.
Men Hege kollade försäkerhetsskull Nettavisen och fick då veta att det hade brunnit nere på aktivitetshuset på Torshov. En en gång satte vi fart mot ytterdörren. Vi halvsprang ner och Mortens journalistinstinkter höll oss på rätt spår.
När vi kom fram till åstedet var eftersläckningen i full gång.
image31 
Det var i en papperskorg branden hade startat och sedan spridit sig upp till taket på byggnaden, jättetrist för aktivitetshuset, verkligen. Som tur var var huset tomt när det hände och ingen kom till skada.
Vi såg på släckningsarbetet ett tag och gick runt bland slangar och brandmän. Det var full utryckning med ambulans och rökdykare. Vi gick förbi en bil som fångade min uppmerksamhet en del. På bilen stod med stora blå bokstäver:
image32 
Vad är det? Jag översatte för mig själv, Grodmansbil. En bil för grodmän? Men, va! Okej att man kan kalla dykare för grodmän, eller froskemenn på noska, men måste man skriva det sådär på bilen? Det ser ju ut som ett skämt, en leksaksbil ju, eller som en sagofigur, en superhjälte kanske. 
Så nu har jag lärt mig ännu en nu ting om norrmän: När det är brand skickar man efter Grodmannen. Lite otympligt, kan man tycka, att släcka bränder iförd grodfötter, men inget ska väl vara allt för lätt här i världen? 

Brott i borettslaget

Vi har nu haft inbrott i vårt källaförråd (bod) två gånger. Denna gången hade de iallafall inte gjort sönder låset. De hade istället sågat av hela dörrstängningsmekanismen, smidigt! Dessa denna gången var dessutom lite snällare med att rota i våra saker än de förra som bröt sig in. Då låg alla våra saker slängtda runt huller om buller, dörren stod öppen och saker låg långt utanför förrådet. Denna gången hade de bara tittat ner i lådorna och lyft på några saker. Fast jag måste medge att det är obehagligt att några främlingar går igenom våra saker så där. Men det tråkigaste med allt är egentligen att vi inte blivit av med något. Okej att vi inte har något värdefullt där inne, men har vi verkligen så dålig smak på våra grejer att inbrottjuvarna inte orkar ta med någonting!? Så mycket möda de har med att göra sönder dörren för ingenting! De kan ju ta med något iaf, en liten julgranskula eller en bildram, nej intet! Man undrar ju vad de leter efter, tror dem att vi förvara guld där inne eller? Meningslöst! 

Extra t-bana

Idag hände det en sak som inte inträffar så ofta. När jag satt på t-banan och skulle åka hem från kvällsjobbet så kom en dvärgkille fram till mig. Så sa han -Undskyld, spiser dere Extra?

-Nej! svarade de som satt brevid mig. -Ja, ibland. svarade jag.

-Ja, anledningen til att jeg spørr, fortsatte killen, er fordi jeg og en venn skal lage en reklamefilm... En sådan når en sitter bakpå en motorsykel som kjører kjempefort. Och en som ligger på taket til T-banen som kjører i full fart.

-Jaha, svarade jag lite tveksamt, för jag förstod inte vad han ville komma fram till. Skulle han fråga om jag ville vara med i reklamfilmen, för det hade jag verkligen inte lust till, men vad hade detta med Extra-tuggumin att göra, och varför hade killen tre Extra white-paket i handen?

- Å lage en reklamfilm er kjempedyrt, så da seller vi Extra, for å tjene ihop penger.

-Jaha... vad kostar de då? Frågade jag som nu förstod att han ville att jag skulle köpa ett tuggumi-paket av honom.

-Ti kroner. svarade han.

Så jag köpte ett paket av honom. Men jag funderade lite efteråt. Om de nu skulle spela in en reklamfilm, varför tjäna ihop pengar genom att sälja något som tuggumin? De kostar ju 6 kr per paket i affären, och alltså tjänar de bara 4 kr per paket, och det är ju väldigt lite förtjänst.

Men han verkade nöjd och gick vidare, eller åkte vidare snarare, för jag upptäckte att han dessutom hade sådana rullskor, gympaskor med två hjul på hälen. Detta var en ganske märklig syn, en dvärg med rullskor på fötterna och tre Extra-paket i händerna.

Så åkte han fram till nästa person och frågade -Unskyld, spiser dere Extra?

De flesta som han frågade blev väldigt skeptiska och överraskade och sa bara -Ne..nej! Och då åkte han bara vidare till nästa säte med folk. Och när någon svarade ja, så drog han hela ramsan om reklamfilmen igen. Om han nu ville att folk skulle köpa tuggumi av honom borde han nog ändra taktik med sin utfrågning, tror jag.
Det är märkligt, Oslo och underliga människor går liksom hand ihand. Men det är roligt. Jag tycker att det är bra med lite harmlösa folk som gör en, annars ganska tråkig, T-bane-resa lite extra spännande!


En sak avklarad

Idag har vi sålt min lägenhet i Göteborg. 1,3 milj fick vi för den. Såld till en trevlig chalmersstudent från Jönköping. Galet mycket pengar, men det känns väldigt bra att det är avklarat nu.

Överraskande

Idag stod det en liten artikel i tidningen att det var ett noskt gäng som av misstag rest till fel resmål. Det skulle åka till Rhodos, men stavat namnet fel när det bokade billjetten. Istället så bokade de resan till Rodez som ligger i den franska bergskedjan. Utam minsta lilla aning om att de faktiskt åkt fel, steg de av flyget i bergsbyn i Frankrike, långt ifrån strand och hav, som de ju tänk besöka på Rhodos. Det gjorde det bästa ut av sin semester och åkte sedan tillbaka till Norge.
Nästa gång kanske de kollar upp stavningen till dit de ska åka, jaja,  man lär sig av sina misstag.