Sofia och Per Jørgen´s värld

"Norge är som en Lotto-milljonär"
dagen bästa citat
Vi satt idag och disskuterade Norges välfärdssammhälle. Man blir förundrad över vad norska staten väljer att lägga pengar på... och över vad de väljer att inte lägga pengar på, tex bättre vägar, järnvägsspår, skolmat mm. Norges ekononomisk växt och ekonomiska utveckling har gått så fort att det är självklart att inte allt håller samma tempo. Efter 2:a världskriget var Norge ett av de fattigaste länderna i Europa. Nu, lite mer är 60 år senare är det det rikaste landet i hela världen. Oljan var som Norges Lottokuppong, och de tog hem storvinsten. Nu väntar vi bara på att resten av samhället ska komma ikapp.

Pelle tappade bort sin telefon natten till lördag. Han gick till Jan Tore på kvällen, då tror han att han hade telefonen med sig. Han går in hos JT, hänger jackan, med telefonen i, i hallen och är där några timmar. JT, Frank och Pelle bestämmer sig för att gå ut. Pelle tar på sig jackan och det tre muskitörerna lämnar byggningen och sätter fart ner mot stan. De går. Möter ingen bemärkningsvärd person på vägen. Pelle bestämmer sig för att gå hem istället för att följa med ut. Han kommer hem och finner att hans telefon inte längre ligger i innefickan på jackan.
Söndag: Jag går upp och ska gå på jobb. Pelle har skrivit en lapp till mig där han ber mig ringa hans mobil för att checka om den är i lägenheten trots allt, annars är den säkert hos Jan Tore. Jag ringer... Inget svar och inget ljud i lägenheten. Jag går på jobb, men skriver ett mess till JT att Pelle har glömt sin telefon hos honom och att han kommer att hämta under dagen. Senare på dagen ringer JT mig och säger att Pelles telefon inte är hos honom. Han har ringt och gått runt i hans lägenhet men utan att hitta den. Nu blir vi lite oroliga och undrar om någon stulit telefonen eller om den har ramlat ur jackfickan på väg hem. Efter jobb ringer Pelle Tele2 och undrar om han kan spärra telefonen för utgående samtal, men avvaktar lite med att genomföra det. Vi kollar istället runt hemma och ringer Jan Tore igen och ber honom kolla runt huset och mer i lägenheten.  Efter att jag ringt hans telefon sådär 10 gånger på rad så bestämmer vi oss för att spärra den.
konstigt! Var har den tagit vägen tro...?
Jo idag kom Jan Tore upp till Pelles jobb, med skamsen blick och telefonen i handen.
Han hade hittat den... i sin bakficka på byxorna han hade på sig på lördagskväll. Hur den kommit dit visste han inte och hur han inte kan ha hört den hela dagen då vi ringde och ringde, visste han inte heller. Token! Men väl att den inte blivit stulen av någon värre person än Jan Tore!

Ja ja lite stiltje i bloggen ett tag. Mycket att göra och veckorna har bara gått sin gilla väg framåt och över.
Min sista termin har börjat och nu börjar tankarna om vad man senare ska göra ordentligt.

Min sista praktikperiod är också i full gång. Denna gången har vi praktik på gymnasienivå eller vuxenupplärning. Jag har önskat mig till ett aktivitetshus för drogmisbrukare och folk som har psykiska problem eller av annan anledning inte kan jobba. På huset får de hålla på med konstnärliga aktiviteter och det är de vi fyra studenterna håller på med i dessa veckor. Så äter vi lunch allihopa kl 12. Det kostar 10 kr. Mycket tid går åt till att prata med brukarna och vägleda de som vill delta i det konstnärliga. Väldigt spännande och inspirerande att det finns sådanna fristäder där alla är välkomna och där det inte finns några prestationskrav och prestationsmål.

Vi har fått nya grannar (naboer) också och det är ju inte vilka som helst!  Systrarna Trude och Gunhild kan vi numera se från vårat köksfönster. Det är inte illa! Vi får bara välkomna till Grønland.