Sofia och Per Jørgen´s värld

Noen sier det er verdens störste. Jeg vet ikke, men jammen er Iguazu-fossene enormt store. Höyere en Niagara og dobbelt sà bredt. Det er helt fantastisk à gà helt ut pà kanten med foss pà begge sider og se ned i "Djevelens hals". Natur-kick er ordet.
Som en liten bonus sà  vi  krokodille, skilpadder og Iguana pà veien dit. Et par andre relevante ord er varmt, og fuktig. Til og med à sitte ute pà ettermiddagen i skyggen er en klam aktivitet, men det er i grunn ikke noe á klage over.
18 timers busstur fra Buenos Aires gikk faktisk fort. Vi rakk à se to filmer og sov lenge i sengene. Jeg som ikke er vegetarianer fikk ogsà tre fulle màltider pà turen. Middag frokost og lunsj (men takket nei til whisky og champagne...bombe:)
I morgen tidlig finner vi en buss til Brasil og videre mot kysten. Vet ikke helt hvor vi skal busse, men det tar fort 14 timer eller mer.
Til slutt en lite helse-quiz:  Nàr jeg blir sulten blir jeg bràtt helt tom for energi og svimmel (Har ogsà mye hvit farge pà tunga) Har värt sànn siden jeg var syk. Hva er det jeg mangler? Forslag til behandling mottas med takk.

Vi stressar runt i Buenos Aires. Till skillnad fràn Lima, Peru, sà är Argentina ett väldigt fint land, men väldigt snälla människor.
I Buenos Aires smälter vi bra in. Folk ser ut som oss och mànga pratar engelska. Riktigt skönt att kunna bli förstàdd och kunna förstà, även om spràksvàrigheter hör till resan.
Vi stressar runt och vill titta pà hela stan. Till och med sà mycket att jag igàr blev pàkörd av en bil. Inget dramatiskt, men vi fick en guidad tur av han som satt bakom ratten, eftersom han fick sàdanna skuldkänslor. Vi blev avsatta vid en gatu-flamenco-show. Det var en bra deal.
Vi har sett "Evita" Eva Duarte Peron's grav och musseumet i hennes hus. Det var facinerande!
Nu drar Pelle i mig för att vi ska till djurparken innan den stänger och innan vi ska pà Tango-show.

Vi kom till San Jose i Costa Rica pà kvällen, ca tre timmar försent för att bussen vi àkte med gick sönder. När vi kom fram var det mörkt och väldigt otrevligt. Vi hookade up med tvà kanadensare och blev körda làngt, genom red light district och en del slum, ocksà otrevligt. Hostellet var ok dock, med resturang, sà vi slapp gà ut i det otrevliga och mörka. En natt där var i längsta laget, sen var det iväg till flygplatsen. Igàr landade vi i Lima, hittade ett hostel i ett av byns snobbigaste omràden, fint. Lima är en okej stad, inte jättecharmig, men helt okej för tvà nätter. Imorgon ska vi vidare till Buenos Aires, Argentina. Tre länder pà tre dagar, tjo...! Pelle är i form sà han gillar tempot och det gör i grund jag ocksà.

Hva gjor du nàr du stàr i vannet og plutselig ser at det kommer en vegg med vann bak deg? Jo, du legger deg pà boogie-brettet, plasker det du kan med beina og hàper du har flaks med timingen. Enten er du for treg, blir "sentrifugert" eller sà skyter du fart og ligger pà bölgekammen og suser inn mot stranden. Vi er i surfeplassen  San Juan del Sur og har lekt oss pà en "bohem-strand". Nàr vi begge plutselig traff riktig pà samme bölge (vàg) og tittet pà hverandre med store smil mens (medan) vi fosset mot  land var det rene lykkerusen :-) 

Her möter du folk, i surfshorts og flippflopps, som ser deg rett i öynene og sier  "I live to surf". Morsomt!
Transporten til stranden er  pà lasteplanet (flaket). Humper i veg og ser aper i tretoppene.
I morgen setter vi oss pâ bussen i retning San Jose (Costa Rica), har kun en natt der innen flyet gàr til Lima (Peru). Vi "mister" Costa Rica pâ grunn av "mage-balletten", men er glade vi dro hit de siste dagene i Sentral Amerika.
PS - Humöret var pà topp i dag tidlig. Jeg hadde en morgen helt uten "bathroom-issues" Jippi!

Jeg liker best à vaere aktiv. Ingen tvil om det, og nà er jeg snart "back in business".  Vi er i fin-fine Granada (fortsatt Nicaragua). Masse liv,vakre bygg og fine âpne plasser i denne byen.
Veldig mange er selvstendig naeringsdrivende som har etablert seg pà fortauet. Om du trenger en hengeköye, reparere klokka di, eller hjemmlaget saftis trenger du ikke à gà mange steg. Jeg skal ikke ha noe som helst utenfor trygge restauranter. Jeg har blitt en gringo med bakterie-noia. Fàr jeg isbiter i glasset kaster jeg dem ut pâ gata, men matlysten har kommet tilbake. Jeg spiser forsiktig, er litt slapp, og til tider noe svimmel, men det er det eneste :-)
Har mött tanta til Sergio i dag. Han er en felles venn av oss, og tanta har bodd mange âr i sverige. Knallbra dame pà snart 60 som prater konstant og skal àpne internettkafè hjemme hos seg selv i morgen. Veldig hyggelig besök.
I morgen tar vi en natt ved en innsjö/lagune som ligger i et vulkankrater. Blir godt à komme ut fra bygatene.

Imorgon är vi fria att àka härifràn. Doktorn pà kliniken ville att vi skulle stanna i närheten i tvà dagar. Imorgon har vi stannat tre dagar extra. Det som är kruxet nu är att fà betalningen mellan försäkringen och kliniken pà plats. Försäkringen har lovat att betala allt om det bara fàr kvitteringarna skickade till sig. Men administrationsdamen pà kliniken är superrädd att de inte ska fà pengar och vill att vi ska betala kontant, nu. Vi pratade med försäkringen senast igàr, och allt ska vara i ordning, men här i Leòn finns det ingen international fax, sà kliniken màste skicka kvitteringarna med vanlig post och dà kommer det ta tre veckor innan pengarna kommer till kliniken. Det säger adm.damen är för länge.
Nu börjar vi bli lite trötta pà detta. Vi fàr försöka lösa det, och det är innan imorgon, innan vi àker.

Takk for kommentarer fra familie og venner. Det er hyggelig. Spesielt ná.
Nà er vi pâ hostellet igjen. Har egentlig värt her lenge nà uten à tilbringe en natt i senga. Kun sykehusseng med vanntett klam madrass. I natt tror jeg det gàr fint. Formen er stigende. Spiser veldig forsiktig (loffbiter og mye drikke). Kjedelig at "anfallene"/kramper startet igjen. Ble redd. Ikke vanlig matforgiftning nei. Men med den mengden medisiner jeg har fàtt nà bare mà det gà bra.Armene har tatt i mot 15 liter (!) drypp bare av den ene typen.. Om en halvtime skal jeg til klinikken for ny spröyte med antibiotika. Fint at de har sluttet à gi meg den typen som gjorde meg svimmel og skjelöyd, hehe.  I norge hadde de ikke en gang fàtt lov til à servere mat i slike lokaler, men legene virker flinke. Nok klaging. 
Jeg som omtrendt aldri er syk har foretatt et. innskudd pâ livserfarings-kontoen. Akkurat nà frister skiföret i norge, men det gàr over ;-) og snart fortsetter ferden.
Varm hilsen fra Per Jörgen ...tynn, men ikke heelt knekt.

Pelle blev dàlig igàr igen. Han krampade och fick feber. Vi spang iväg till den engelsktalande doktorn vi blivit kända med och de körde oss direkt till kliniken igen. Mer dropp och tester...
Han har allt för lite kalsium och andra mineraler i kroppen efter matförgiftningen och för lite blodplättar i blodet. Sà inatt var det sjuksäng igen.
Idag har vi fàtt reda pà att det inte var dengue-fever, som de trodde ett tag, och att nivàerna nu börjar bli normala i hans kropp. Han blev snabbt piggare och idag har det varit helt fint, sà ingen orsak till oro. Bara han nu fà fyllt pà förrâdet med mineraler igen.
En natt till pà kliniken sà...

Pelle ligger pà sjukhus här i Leòn i Nicaragua. Han, eller vi, har blivit matförgiftade. Pelle var sà uttorkad och hade sàdan näringsbrist (mangel) att han màste stanna kvar i tre dagar pà cliniken. Jag màr bra nu. Pelle vill skriva mer om vad som hänt själv, sà jag ska inte skriva mer. men en liten bild sak ni fà.

...de senaste dygnet har inte varit det bästa vi varit med om. Vi skulle ju fràn den lilla landsbyn San Marcos till Chuloteca, där vi missade att hoppa av sist. Vi àkte tillbaka med buss, skulle bara ta ut mer pengar och sedan hoppa pà en buss till Nicaragua. Sà làngt kom vi till att ta ut pengar. En taxichauför körde oss fram till en minibank, jag hoppade ut och bankkortet blev slukat av maskinen. Där stod vi...
Jag förklarade för taximannen och det kom tre till för att hjälpa till. Domingo, söndag, banken har stängt. Mañana, sa de hjälpsamma.
Shit, vi blev tvugna att spendera en natt till i väntan pà Nicaragua. Taximannen körde oss till ett sunkigt hotel och där var vi fast, i en smutsig, varm och olustig stad, dessutom i downtown av den, skitsegt.

Morgon i staden och vi checkade ut och sprang till banken ca samtidigt som den öppnade. Jag tog fram min lilla lapp som de hjälpsamma hade skrivit ner till mig, pà español, om mitt problem. Kassadamerna sa Proval. Vi var tvunga att gà till ett annat företag som har hand om alla minibanker, Proval. Det var en spegelruta och ett hàl i  en betongvägg. Första gnutta (lille) hopp (hàp) kom dà de tog fram en hel hög med bankkort som hade fastnat i maskiner. Men nej... inte mitt. Jag förklarade det bästa jag kunde att kortet fortfarande var i maskinen, dà sa de, ah! No hoy... mañana. Nej inte idag... imorgon! Waaa, vi kan inte bli kvar en dag till i detta sunkhàl!
Vi gick tillbaka till banken, detta màste de fixa. Fick prata med en söt och hjälpsam banktjej. Hon försökte ringa reparatören och sa tillslut att de skulle komma idag, men hon visste inte när. Vi väntade, och väntade. Det var sà surt att vara nàgra meter fràn mitt bank-kort men att inte fà det. Efter ca tre timmar försökte banktjejen säga nàgot mer till oss, men vi förstod inte alls vad... dà fick vi hjälp av en kund till att översätta, thank god, äntligen en som kunde engelska. Vi fick lov att vänta mer, och mer och mer. Dà... banktjejen sa, de är pà väg. Las dos, klockan tvà.
Yes!
Klockan tvà fick jag det, efter fem timmar med spanska-slit och frustration.
Vi slängde oss in i en taxi till busstationen, bytte till en överfull minibuss, slängde oss ut bland galna växlare pà gränsen till Nicaragua, blev syklade till tvà passkontroller och vidare till buss mot Leòn, Nicaragua. Efter ytterligare 4 timmar, framme, skitiga, trötta och hungriga. Men vi har alla bankkort med oss...

Har tatt nattbuss med bananpannekaker i bagasjen. Kom fram til hovedstaden i Honduras og surret rundt i gata da riktig buss videre dukket opp fra "nowhere". Vi hoppet paa. Etter fjorten timer ville vi gjerne av men fattet ikke at vi var fremme, bussen fortsatte, og vi var med. Naa er vi et sted som heter San Marco eller noe sànt... Helt greit, en fin liten by, uten turister og minibank, saa vi sliter litt med pengemangel. Vàre krise-dollar er ikke saa populaert pà sànne steder. 
Vi faar spise forsiktig i kveld og reise tilbake i morgen, for sà à komme oss over grensen til Nicaragua. Blir sikkert fin-fint.