Sofia och Per Jørgen´s värld

Jag har inte lyckats publicera mina senaste inlägg... Igår stod datorn och försökte publicera i en halv timme... så trött jag blir att det inte fungera som det ska när man vill...
Men se nu! Jag har faktiskt fått publicerat det nu, så allt är frid och fröjd...

Idag har skolan börjat igen, direkt igång med examensarbete i Pedagogik. I höstas fick jag inte tid til så mycket mer än skola och jobb. Det var jätteintensivt i skolan med den ena uppgiften som avlöste den andra, gärna flera uppgifter igång samtidigt också. Och jobb skulle jag hinna med så mycket som möjligt för att spara ihop pengar till lägenheten. Men nu är lägenhetsköpandet avklarat iaf, så jag hoppas att jag får tid till andra saker i vår. Det finns ju fler ting jag vill lägga tid på.
Första skoldagen, och det blåster som storm ute. Det viner i ventilationen och folk på gatan går med nerböjda huvuden och kroppen i 45 graders vinkling för att inte tappa fotfästet. Då är det allt gott att sitta inne med en filt över benen.

Eftersom jag har fått frågan om var köket är i den nya lägenheten så tänkte jag att jag lika gärna kan visa att vi har ett kök, så att det inte råder några tvivel om det ;o)
 Vi har en öppen kökslösning i vardagsrummet och så här ser det ut!

Jag minns en gång på högstadiet när klassen skulle springa elljusspåret i Riddarskogen i Lerum (det gjorde vi förövrigt ganska ofta). Vår gymnastiklärare Birgitta sa att; "När ni känner att ni börjar bli trötta och tänker, detta klarar jag inte, så ska ni pressa er själva till att fortsätta. För då kommer ni komma över en tröttspärr och kommer ni över den kan man spring iprincip hur långt som helst."
Det är väl som att bli övertrött antar jag, när man är uppe sent på kvällen är man först supertrött, tills man går över den trötthetsspärren och blir övertrött så man kan vara uppe hela natten, ni känner säkert igen det.
Hur som helst så tänker jag på Birgittas spingtrötthetsspärr ibland och undrar om det stämmer. Jag provade det häromdagen, inte med att spinga, men att bära. Jag hade varit på ikea, inte så konstigt när man precis har flyttat. Med två ganska stora paket och en papperspåse skulle jag gå vägen hem, som vanligtvis inte är så lång, men denna dagen var den det. Jag började gå bärandes på paketen och tänkte, "herregud vad tugnt, detta klara jag aldrig". Men jag fortsatte att gå, och gå. Och efter et tag tänkte jag istället, "nu jäklarns, det här ska jag klara" så jag gick och gick och kånkade på paketen hela vägen hem och visst, jag hade kommit över trötthetsspärren någonstans på halva vägen!
Att jag sedan fick blåmärken på höften och värkande, skakande armar som om de var av överkokad spagetti, så tror jag att det ligger lite sanning i Birgittas ord.

Nu far jag te Ume´. För å fir jul. I den norrlänska skogn. Ja ska mys me familjen å spel yatsy å häls på tomtn. Ja hoppas hä kom lite snö bara, så vi kan få fram spaken och sus fram mellan granarna. Å hugg julgran ska vi göra. Hä ska bli så fint å kom upp dit igen.
God Jul!

Utan snus i 5 dagar försmäcktar vi i detta hus...
Nu har vi bott i den nya lägenheten i 5 dagar. Vårat liv är just nu i kartonger och i bäddsoffa. Utan ugn och spisplattor, så är det vattenkokare och mickro som gäller vid matlagning. Men tomtar och annat julpynt, det har vi iaf. Och julmust... tack mamma och pappa för leveransen av den :o)
Internet ha vi inte heller än, så vi får snylta lite på lite oskyddade nät häromkring. Det är lite krångel när man flyttar till helt nytt, våran gata, som också är helt ny, finns ju inte registrerad överallt, så internet tex. går inte att koppla in i huset än. Därför kan det ta ett litet tag mellan skrivningarna.

 
Idag har det hänt. Nu har vi fått den. Vår alldeles egna lägenhet. I två år och tre dagar har vi väntat på just denna dagen... bare helt sinnsykt deiligt!
Vi fick 7 nycklar och ett paraply... inte vet jag, men det kanske regnar extra mycket på Grønland...

Idag har jag haft tentamen (examen), i ett ämne (fag) som heter "Miljö och material". Det är ett helt sjukt stort ämne. Man ska kunna alla bindningsmedel, textilier, plastmaterial, kemiska beteckningar på alla material vi kan använda i skolan, miljöfarliga ämnen, färgpigment, varningsmärken, vad som är i tvättmedel, lim, kemiskt framställda plastsammansättningar, allergogena ämnen, hälsoskadliga ämnen, textilfärger, efterbehandling av textilier, färgämnen i mat, naturliga/organiska ämnen som används överallt, metaller som är hälsoskadliga, keramik etc.
Och allt detta hade vi prov på idag... mitt huvud var i fullt snurr när jag gick till skolan... och jag var så sjukt nervös.
Så fick vi utdelat proven och det var så enormt svårt. Jag blev så frustrerad av min nervositet och mitt huvudsnurr. Men så tog jag ett djupt andetag och plöjde mig igenom uppgifterna. Jag försökte lita på min logik, mitt förnuft och inte minst på min magkänsla.
Men vad gör man när man ska hitta den kemiska beteckningen på "kalsinert soda" och när man ska komma på vad som är bäst för att surna till ett färgbad för ull, eller vilket av fem alternativ som är i riskgruppen 5 för att ge allergisk astma? Jag körde uteslutningsmetoden och lite gissning.
Efter att jag läst uppgifterna tre gånger till, med handen tryckt mot pannan, så fick det vara nog. Jag var helt bombsäker på Ett svar, resten var jag osäker på.
Då ställde jag mig i kön fram till läraren som satt och rättade för en efter en, mitt hjärta slog stenhård och händerna var lite ostabila... så var jag helt säker på att jag inte klarat det...
Jag la mitt prov framför läraren och hon började snabbt sätta 1or vid varje rätt svar, när gränsen för godkänd överskred kunde jag lättad sänka axlarna.
Jag landade på 75% rätta svar....
...tack och lov för att jag har min magkänslan...

Igår hade var jag på en annurlunda föreläsning..
Mannen som skulle ha föreläsningen jobbar som marinbiolog och hade en docktorgrad i ämnet. Spännande, för man undrar vad det har och göra med oss konst och hantverks-lärare. Så sätter han igång sin powerpoint och börjar prata om sjöjungfrur (havsfruer). Hela klassen lyssnade storögda och koncentrerat på vad mannen betättar. Och det hela blir en otroligt komisk föreläsning. Föreläsaren var jätteduktig och kunnig om sjöjungrur, och hade en väldigt humorisktisk ton hela tiden. Det var flera kilon av sjöjungfrubilder. Han berättade hur sjöjungfur blivit avbildade genom tiderna, från 3000 f. kr. till idag, olika skjärtfenors utseenden (bladskjärtfenan är den vanligaste, fick jag lära mig), att det finns tvåskjärtade sjöfungfrur och tvinnskjärtade, vilka egenskaper de har, var man kan hitta sjöjungfrur i Oslo mm.
Man funderar ju lite på hur mycket nytta vi egentligen har av all den sjöjungfru-kunskapen, men det var väldans roligt!

 Jag har varit uppe i Umeå i några dagar. Min mormor fyllde 90 år i torsdags. Tänk att ha levt i 90 år! Min 6-åriga brorson utbrast "Gammelmormor har funnits sedan första världskriget!" Och tänk... det har hon ju! Så länge. När hon var 5 år blev det kvinnlig rösträtt i Sverige. När hon var 40 år sändes de första tv-sändningarna i svensk television. Och det skulle dröja fram till hennes 70 årsdag innan datorns framväxt bredde ut sig ordentligt. Tänk så mycket hon har upplevt.
Jag må hon leva uti hundrade år, och det är ju bara tio år till det!
Länge leve livet, och länge leve mormor. HURRA!

Det är fredag och jag har trädamm i mina inre organ.
Vi har trä- och metallprojekt i skolan så idag har jag sågat och hyvlat och slipat och sandpapprat på min blivade vägghylla. Så nu har jag träflisor i fingrarna och trädamm i lungorna. Det känns som om man är tillbaka på lågstadiet och slöjdundervisningen. Det var ju 12 år sedan jag hyvlade sist, och det är ett fantastiskt verktyg. Så idag slår jag ett slag för träslöjden!

Idag har jag fått rundvisning på högskolan i Oslo.
Halva min klass hade idag förmedling på konstindustrimusseumet, det ska jag ha nästa vecka, resten av klassen skulle få rundvisning av en lärare på skolan. Klockan 12 skulle vi träffas. Jag kom dit kvart i och väntade och väntade...och väntade. Jag ringde till några också, för att se om det var någon som skulle komma. Men inte då.... När klockan var fem över var jag på väg att gå, men då kommer det fram en dam och frågade om jag tillhör "avdelning för estetiske fag" -Ja sa jag, är det dig vi ska ha rundvisning för? Jag fick positivt svar på den frågan. -Men det verkar som att det bara är jag som kommer, sa jag tillbaka.
Men det gör inget, sa hon. Då tar jag en liten rundvisning för dig.
Vilken service, man tackar!!
Så jag fick sitta i en föreläsningssal helt ensam och fick ett föredrag om Oslos historia, från 1850-talet fram till idag. Hon var en pratglad dam med en fin powerpoint-presentation. Mycket intressant!
Sen gick vi ut på rundtur i de olika husen på högskoleområdet, det har varit ett gamalt ölbryggeri från början. Hon visade all konst som är utställt och berättade om konstnärerna bakom dem och arkitekterna bakom husen, vad som är nytt och vad som är kvar av de gamla byggnaderna, jag gick brevid och lyssnade intresserat. Jag tänkte att vad bra att jag kom dit, så hon fick dela med sig av allt hon kunde, och att jag fick en privatomvisning, inte illa!
Så nu har jag så mycket kunskap om min skola så det är inte klokt :o)

En ständigt aktuell fråga i min värld handlar om choklad. Jag har haft en stor diskusion med en klasskompis angående Norges och Sveriges stoltheter och kära chokladmärken Marabou och Freja.
Båda märkerna har blivit uppköpta av Kraftfoods och har samma utseende på omslagspapperet och från början samma symbol; den välkända enbenta storken. Jag menar att det inte är någon större skillnad på smaken. Min klasskompis påstår det helt motsatta, hon menar då, såklart, att Freja är godare och Marabou för söt. Jag menar att hon tycker det för att Freja ligger varmast om hjärtat för henne.
Men, jag är inte den som är den. Nu har jag köpt en marabou-chokladkaka, så ska vi utföra ett test. Så ska vi få reda på om vi kan peka ut det rätta märket på chokladen. Det blir spännande att se resultaten.

Jag har dessutom försökt att förklara för flera norrmän att Maraboustorken ingår i den verkliga storkfamiljen som bor bl.a. i Afrika. Men nejdå, här är det och förblir Freja-storken. Marabou-storken är fel. Det riktiga namnet är Freja-stork. Det är härligt med lite små kulturkrockar ibland.

Jag och PJ satt helt fredligt i soffan en kväll då jag av en händelse råkade se ut ur fönstret och in i  kontorsbygningen på andra sidan vägen. Där, mitt i ett upplyst rum stod en, som det såg ut för oss, helt vanlig man med blå skjorta och jeans. Det är bara det att han tar på sig en fez. En överdrivet lång fez dessutom, säkert 30 cm hög. Jag stirrade ganska distingt ut genom fönstret på den mannen kan man säga. Han tittade upp och såg rätt mig, sen dök han ner på golvet.
Då började det här bli riktigt intressant. Jag släkte ljuset i lägenheten för att inte synas så bra. Sen satt både jag och PJ klistrade vid förstret och följde med med spänning. De följande minutrarna såg vi fezen gunga bakom hans skrivbord, dyka upp så snabbt ner igen, hoppa upp på ena sidan rummet och sedan dyka upp på andra sidan rummet strax efteråt. En lång stund senare reser sig mannen upp, går fram till en hylla, tar av sig fezen och går oberöd ut ur rummet. Vad gjorde mannen med fezen på golvet på sitt kontor en helt vanlig vardagskväll i oktober?

                                                                                                                       

Idag har vi varit i våran nya lägenhet. Det var första befaringen, besiktningen av den. Och oj, oj så fin :o). Hela 33 småpunkter som ska fixas till inom fem veckor, inga problem för alla duktiga svenska hantverkare som jobbar där ;o) 
Så nu är inredesdebatten i full gång här hemma mellan Gram och Hallbert, ska det bli skaparvrå/rum eller gästrum i lilla det extra rummet, eller kanske något helt annat!? Du får gärna tycka till! Det kommer iaf bli så bra att bo där. Staka positiva känslor för lägenheten!

Nu har jag inte varit på Oslo Juventes sommarställe Kirkevik på jättelänge. Det är tråkigt! Jag vill ju vara där och se när vi bygger fram de nya sovrummen. Vi gör ett rum till varje värlsdel. Jag har valt ut väggfärg till alla rum, hittat massa bilder, hittat fina tyger till gardiner, köpt nya speglar och ramar. Vi lägger nytt golv, bygger nya sängar, lägger nya elledningar, byter alla dörrar. Det kommer bli så himlans fint där :o) Jag ska åka ut på måndag.

Idag är det den första riktiga höstdagen. Det har ju regnat i en vecka iofs. Men idag är det riktigt kallt och rått ute. Dessutom hade jag på mig min nya höstjacka idag... och fingervantar..., så kallt trodde jag att det var imorse, och det var det. Välkommen höst!

Igår kväll var det den årlig återkommande mysiga traditionen i Oslo; Älvelangs.
Det är på höstdagjämningen varje år då 20-30.000 Oslobor går i rader längs Akersälven och njuter av kulturinslag längs vägen.
Det är ett sammarbete mellan tre stadsdelar i Oslo. Man vallfärdar kl 20 upp till Nydalen, där det hela börjar och går sedan nedåt till grünnerlökka. Stigen lyses upp av maschaller och längs vägen står det körer som sjunger vackra sånger, orkestar sitter och spelar, det står sagoberättare, spöken gjorda av skolklasser, fakirer, eldkonstnärer, trummslagare, ljusinstallationer i älven, våffelförsäljare mm.
Där går gamla blandat med unga, barn och hundar. Det är en fantastisk härlig stämmning. Man skrattar, nynnar med i sånger, lyssnar med andakt, pratar vänligt med varandra och hälsar hösten välkommen.
När man sedan kommer hem har man en härligt varm känsla i magen.
Jag längtar redan til nästa höstdagjämning

Jag jobbar lite extra vid sidan av skolan. Det är på en annan skola. BI heter den och är en handel- och ekonomskola. Skolbyggnaden blev färdigbyggd för bara 2 år sedan, och är superfin. På Bi går det ganska många snobbisar. Hur som helst så jobbar jag på måndagar och på vissa söndagar. På måndagar jobbar jag i en kiosk , serverar korv och tar betalt för godis och läsk. På söndagar jobbar jag i en kaffebar, där blir det många kaffe-latter (eller hur man nu böjer det i plural). Jag jobbade igår på den kaffebaren. Då kom en av receptonisterna och sa att det inte skulle vara någon föreläsning den dagen, så det skulle nog bli ganska lugnt. Skönt tänkte jag eftersom jag, som alla andra, har dragit på mig en förkylning. Men det blev sådär lugnt kan man säga, det var massa elever på skolan, en söndag då det var ganska fint väder och inga föreläsningar. Jösses vilka flitiga elever det finns, eller så har de inte så mycket annat att göra. Jag jobbar ju inte varje söndag, men det är ofta jag känner igen eleverna som är där iaf. Sen när jag kommer hem från en arbetsdag i kaffebaren luktar hela jag kaffe. Tillochmed håret.