Sofia och Per Jørgen´s värld

Idag har jag byggt mig själv i narturlig storlek i kartong. Det är något som man inte gör varje dag.
Idag har det dessutom blivit vattenhysteri i Oslo. På morgonen fick vi ett alarm om att vi har parasiter i dricksvattnet. Koka vattnet i 3 minuter innan det dricks är rådet vi fått. Eller så kan man köpa vatten på flaska vilket typ hela Oslo gjort idag. På jobbet idag hade vi inget kaffe eftersom vattnet i kaffemaskinerna inte kokas innan det rinner. Detta med kaffebristen på BI gjorde alla studenter helt kaffeabstinensgalna. Tine iskaffe gick det istället otroligt mycket av. Vattenflaskor också såklart. I flera butiker tog flaskvattnet slut också. Folk blir som helt galna och köper stora vattendunkar.
Jag tänker att detta egentligen är väldigt bra att uppleva. Att folket i Oslo nu får känna på att något man tar så förgivet som kranvatten inte är så självklart ändå. Visst är det omständigt och jobbigt att inte ha allt så lättillgängligt som vi är vana vid men det kan bara ge människor större förståelse för omvärlden.

Igår sa några radiopratare att "det kan snöa imorgon, så hoppas ni har hittat fram vinterskorna". Snö liksom, i oktober. Jo det har hänt, men snöade det idag för det? Nej det gjorde det ju inte. Det bara regnade och regnade. Detta bekräftar bara att man ska inte lita på radiopratare. De är så många av dem som säger massa dumt.

Jag har en spricka i lilltån. Det är tråkigt det! Speciellt när man låtsas vara stark och tålig i flera dagar och får mer och mer ont. Men nu ska jag vila den liten, jag har varit riktigt snäll mot tån idag. Stampade inte med foten på kören tex. Jag sprang inte på löpbandet på gymmet heller. Men nästa gång ska jag inte halka på golvet och sparka foten in i sängstolpen, det var ingen bra idé från början.

För ett tag sedan kom jag på att jag inte längre kommer ihåg berättelsen Mio, min Mio. Allt jag kom ihåg var fragment av historien. Att två pojkar gömmer sig i ett träd, en flöjt och att den slutar någonstans på en strand. Ändå har jag läst boken som liten, sett filmen och haft berättelsen på kasettband. Jag kommer ihåg ledmelodin till filmen också. Och Dana Dragomirs panflöjttoner, men inget mer av själva historien.

Men igår. jag skulle gå och träna, men när jag kom till gymmet höll någon på att borra i marken bredid och eftersom träningsstudion ligger i en källare kändes det som om någon borrade i huvudet på en. Marken vibrerade och ljudet av borrmaskinen blev man helt öronbedövad av. Det gick inte att vara där inne, jag vände i dörren och tänkte att jag kan vänta med att träna tills borrarna hade slutat jobba för dagen. Istället gick jag till biblioteket brevid, och rätt in på barnavdelningen för jag tänkte att jag kunde läsa lite korta barnböcker medans jag väntade. Jag gick rätt bort till en hyllsektion och upptäckte att jag direkt gått fram till Astrid Lindgrens avdelning på biblioteket och rätt framför mig stod tre exemplar av just Mio, min Mio... sammanträffande...
Jag tog en, satte mig ner och började läsa, och läsa och läsa. Jag satt och läste tills jag hörde att någon sa - Ja vi stänger klockan 6, om en halvtimme alltså.
Shit jag hade duttit där i över två timmar. Ja, ja, jag har inte så långt kvar, tänkte jag och läste ut boken. Sen gick jag och tränade, utan borrljud i skallen.
Så nu vet jag, nu vet jag vad boken handlar om igen. Men det var väldigt märkligt att jag gick rakt fram till den bok jag en kort tid innan tänkt på att jag borde läsa igen.
Nästa gång ska jag läsa Kajsa-kavat.

Jag brukar ju kommentera norska dubbelnamn ibland, men om vi tittar på Sverige så är vi inte så illa på namnfronten vi heller "Carl Johan Magnus Olof Rabeus" En riktigt duktig skådespelare med ett ovanligt långt namn.

Men för att bli ännu mer internationella så finns ett namn från Oman, som nog tar priset
"Prins H.E. Sayyid Khalid bin Hamad bin Hamood Al Bu Said" Man kan fråga sig om det är finare att ha många namn än få. Man låter ju med en gång lite viktigare om man har ett namn som tar flera sekunder att säga, än ett som bara tar en halv sekund att uttala.
Men enkelt och kort är ju bara mest bekvämt egentligen. Lättare att uttala, komma ihåg och inte minst att stava. Då kan faktiskt Norge kanske tillochmed vinna med det kortaste namnet
"Jo Aa"
Enkelt, kort, konsist och avskalat.

Tre riktigt fina vänner har jag från min gymnasieklass på Kongahälla. Samuel, Malou och Karin. Denna helgen i Göteborg hade jag sådan tur att alla tre blev delaktiga i den.
Samuel och jag gick på shoppingrunda, vi var sist kvar i affärerna när de stängde, det inhandlades kläder och skor, massa skor, massa skor i fina färger. Indiska resturang med mango lassi. Vi frågade oss varför vi inte bor i samma stad, men Samuel ska vänta på mig för evigt, så skrattade vi åt Samuels tröja som luktade surt. Vi kramades hejdå nära korsvägen, då det var dags för Samuel att spöka och skrämmas.
Karin och jag gick kvällspromenad på den dagen med den kvava luften. Karin var regnblöt i håret och vi fikade på Garbo. Vi blev precis lika mätta samtidigt av blåbärspajen och cheesekakan som vi båda delade på. Vi pratade ikapp oss om 3-5-1or och om Axel som har ont i axeln för han spelar ståbas och om Spanien, Växsjö och spårvagnar. Vi satt kvar tills de började ställa upp stolarna på borden runt om oss. Då gick vi längs avenyn.
Jag fick ett samtal från Malou i lappland. Hon hade bestigit ett berg, fått insekter under tröjan och äntligen hittat telefontäckning. Jag var så trött och hungrig att jag skakade, men vi pratade om sommaren, hälsade till varandras sällskap och sa att vi borde höras snart igen.
Jag önskar att jag bodde i samma stad som alla tre!

När man säger att man ska till Bulgarien, blir folk med en en gång lite rädda för att man ska råka illa ut. -Vågar ni det i dessa tider? -Ta det lugnt då! -Det är ju helt sjuk där! Som tur är ska vi ju inte till Sunny beach, där allt bråk och annat tråkigt händer. Trist sånt där, med människor som förstör för andra.
Vi ska till Sofia och upp i bergen i en vecka, sen ska vi någonannanstans i Bulgarien i tre dagar, men inte till beachen. Ingen slåssing, 30 grader och sol, tippar jag på, eller hoppas, Dansande björnar, som inte dansar, lite lingång kanske, och maskerad visst, mixning av alla olika européer, dominoverkstad, dålig engelska och internationell evening. Kan det vara annat än EGTYF? eller förlåt Active! Kommer ta mer än ett år att vänja sig vid det namnet. Om några timmar är vi där...

Idag har varit en fin söndag. Lång promenad genom Oslos fina gator. Idag upptäckte jag att om man bara kommer en bit bort från stadskärnan så finns det så många vackra platser i Oslo. Stadskärnan är bara ett virrvarr av arkitektoriska missanpassningar där olika stilar och malplacerade hus står på rad. Stora betongklumpar brevid vackra gamla trähus som bara drunknar i allt det gråa. Det finns liksom ingen logik i arkitekturen där. Men runt om kan man se riktiga pärlor och fina parker och grönområden. Om man dessutom har picknickmat och varm choklad i ryggsäcken är det perfekt med en Olsopromenad på söndagar.
Promenadens mål idag var Colloseum på Majorstuen där den 5e Harry Potter-filmen sågs. Det var en bra film. Det hade kortats av väldigt mycket från boken, såklart, men inget av det viktigaste var utlämnat, vilket jag tycker de andra filmer har gjort.
Jag är nöjd, fler sådana söndagar till folket

Mina sommaruppdateringar börjar med kongressen. Nu har jag alltså varit på kongress i Uppsala. Jag tillhör nu årets avgående förbundsstyrelse. Det har varit spännande och lärorikt och nu tackar jag för dessa två år. Om drygt ett halvår seglar jag in i IOGT-NTO´s nedre åldergräns. Kongressen var kort, intensiv och lite omtumlande. Så där som en kongress ska vara alltså. Maten var helt klart bättre än förra kongressen, Fs-showen var kanske inte bättre än förra, men det blev iaf en tillställning där alla bjöd på sig själva och med inte allt för mycket interna saker. Jag kan inte tacka killarna tillräkligt för att de hjälpte mig ro detta iland i sista sekunden. Tack, Espen, Erik, Anton, Marcus och Andreas. Ni är mina klippor!

Efter kongressen tillbringade jag några mysiga dagar i Stockholm. Strosa runt, shoppa och fika med Anton och Elina är något jag får göra alldeles för sällan. Ni är underbara, älskade vänner.

Sen kom jag hem till städning och fixing inför kalas på 25årsdagen. Den dag då man inte längre får åka som ungdom på framskaffningsmedel. Det blev en fin dag med engelsk, svensk och norsk grattissång, mysiga gäster och härlig stämning. Tack alla som förgyllde min dag!

Jag börjar bli så trött på allt bröd här...
Jag vill ha mellanfil med flingor till frukost igen. Mild yoghurt med vanilj eller honung, yalla till mellanmål och Magnum till dessert. Jag saknar hallonkräm och aprikoskräm, Nyponsoppa med mandelbeskvier, Pastasåser med lätt-cerme fraise, tunnbröd, Quorn och andra Vegetariska alternativ, Grovt bröd med lingon, mild Herrgårsost, Hönökakan, Keso, åh jag saknar verkligen Keso.
Jag saknar Ekströms, Felix, Pågen och GB. Men allra mest saknar jag dig Arla.

...är jätteskönt, mitt sommarlov....då kan jag bada hela långa dan...

Nu är min sluttentamen klar, inlämnad och borta väck från min vård. Nu kan jag inget mer göra åt den, inga fler skisser, inge mer sying, inge mer målning, inge mer skrivning. Nu ligger den klar för bedömmning på skolan långt borta från mig.
Och det är så härligt att ha sommarlov, äntligen!

Sommar, sommar, sommar
oboj, vilket vackert väder, solen skiner idag. Ohoj, inga tunga kläder behövs och det gillar jag. Så upp å hoppa det är sol idag......

Igår hände det, äntligen som jag väntat på igår!
För några veckor sedan så sa en vän till mig, närmare bestämt Jan Tore sa:
-Sofia boka in kvällen den 31 maj, vi ska på date!
-Jaha, så roligt. Vad ska vi göra?
-Det får du se...
Va! Han hade bokat in en överraskningskväll till mig. Jag som är en av de mest nyfikna personer på denna jord!
Men så igår... då var dagen här. Jag hade länge funderat på vad jag skulle ha på mig, och såklart försökt få ur JT liiite info iaf, men icke. Jag hade ju även varit på PJ ett antal gånger och fösökt fråga ut honom också, om han visste vad som skulle hända, men han bara smålog och sa att han inte visste. Är det inte bara så att man spricker av nyfikenhet över något sådant!? åh vad jobbigt att vänta.
Men igår vid 7 mötte jag JT på Grønland och vi strosade iväg, eller jag hoppade väl mest av nyfikenheten. Vi gick först på Itaiensk resturang, där det alkoholfria vitvinet var gott, trots att servitrisen sa att det smakade som "dårlig hemagjord druvsaft".
Hur som helst, efter maten fick jag äntligen veta, efter att JT försökte dra ut på det ännu mer genom att fråga om vi skulle gå på bio...
men inte var det bio inte, för ur sin bakficka drog han upp två biljetter till Svenska Akademien-konserten. ÅH gissa om jag blev glad! Fantastiskt!
När vi kom dit hade PJ och Hanne också fått biljetter av JT så vi blev ett litet gäng som gungade,sjöng med och rent ut koste oss framför scenen på Blå. Nya skivan inhandlades med ett linne till mig och t-shirt till JT.
Vilken kväll, och vilken bra paus från tentan.
Svenska Akademien-gunget kommer sitta kvar hela sommaren.
Lycka!

Jag har kommit över en lätt och rolig lek:
Om man tar och skriver sitt namn+ tycker om att, innom citattecken på sökfönstret i google.
Som: "Sofia tycker om att".
De första 10 länkarna gäller:

1 Sofia tycker om att gunga ute i lekparken. De går i Ekskolan och kommer till eftis med taxi. Sofia gillar allt ute i parken och också Viljam.
2 Sofia tycker om att gå på JENSEN gymnasium
3 Sofia tycker om att göra en snygg översättning och hitta de rätta nyanserna så att mottagaren enkelt hänger med.
4 Sofia tycker om att teckna och måla. Det krävs planering och ordning att bo på en liten yta. Men att t ex stryka är inga problem.
5 Sofia tycker om att hamna på Internet så därför fick hon en undanskymd plats i bakgrunden.
6 Sofia tycker om att titta i fotoalbumet.
7 Sofia tycker om att snurra. Oftast blir det högervarv.
8 Sofia tycker om att måla. och vill bli konstnär en dag. Hon vill att hennes konstverk ska ställas ut i stadens bibliotek.
9 Sofia tycker om att åka pulka.
10 Sofia tycker om att klättra upp i borgen och mysa bland alla kuddarna.

Den här kom inte med men den är kanske en av de bästa:
11Sofia tycker om risflingor och bröd med leverkorv

Vissa dagar går det inte alls som man vill, detta märker man speciellt när man, som jag, sitter med slutprojekttentamen för andra året på min utbildning. Jag sitter och gör bilder, textila bilder. Igår gick det inte, det bara inte fungerade. Jag fick inte till något jag försökte med och stressen började komma om att jag aldrig i hela världen kommer hinna klart.
Men så kommer dagar som denna.... vad säger man: Tack och lov för det. Idag har liksom hela gårdagens problemknut bara knutigt upp sig framför mig och jag får gjort massa. Det vill säga att jag är nästan klar med tre av mina bilder och har då bara en kvar. Eftersom jag har satt deadline till mig själv om att vara helt klar med alla bilderna till nästa torsdag har jag åter tron på att detta ska gå bra.

Jag har två speciella vänner. Eller snarare är sammansättningen av oss tre speciell. Vi är alla sådana som gillar att fixa hår och bli fixad på håret på olika sätt, så om man vill ha dreads eller rastaflätor så är det bara att säga; Hanne och Trine, har ni möjlighet att fixa mitt hår innom en snar framtid. Väldigt smidigt!
Idag var det min tur att fixa. Jag fick ett meddelande från Trine: Har du tilfeldigvis fri i dag? Mitt hår har kommet!!!
Och tillfälligtvis så hade jag ju ledigt!
Så jag tillbringade dagen med att sätta i förlängningslöshår som Trine hade köpt på e-bay. I paketet från Hong-Kong ingick det färdigvaxade, äkta hårslingor och löshårsvax-smältningstång och lite andra hjälpting, men ingen bruksanvisning... så det blev lite tittande på internet, fundering och testning och sen gick det riktigt bra. Svart hår och några röda slingor blev det. Jättefint! 

Ojdå! Trine såg visst lite speciell ut på bilden, det kan bero på att hon gör sin alterego-min Berit.

Söndagsmorgon på Saxenborg

Jag har kommit hem efter en väldig bra helg! Dalarnas distrikt är väldigt trevligt ett  där man kände sig väldigt välkommen! Alla Junisar, IOGT-NTOare, UNFare, ja alla som var där hälsade en välkommen, pratade och log mot en. Jag fick finfina presenter och massa roliga stunder. Det hela blev bara bättre när....

...Pusselbussen till slut kom fram!

Tätt följt av ett alldeles för stort moln av grå rök kom den krypandes upp på gruset framför gården, med tillhörade ägare. Den var denna gång fullpackad av kanelbullar som man fick äta sig mätt på om man så ville (inte för att någon var hungrig, då detta är sällan förekommande när man är på Saxenborg). Hur som helst så strömmade anmälningarna till kongressen in och helgen var toppad!

Jag är glad och påsklovet, lika gult som bussen, är här!

Jag har haft feber i tre dagar nu, jag tror jag åkt på den där influensan. Typiskt! I tre nätter har jag haft feberdrömmar om stora motorcycklar som tävlat om att köra över mig, det är förövrigt en ganska bra beskrivning på hur mitt huvud känns.
Nu undrar jag bara hur länge detta ska hålla i sig, jag har ju legat på soffan i tre dagar, men jag har ändå bara blivit värre för varje dag som har gått. Nu har dessutom näsan tätat till sig idag, så snart kan det väl inte bli värre. Jag hoppas bara jag slipper de där stora gummidäcken som tränger sig in i mina drömmar.

Per Jørgen var igår på en väldigt välkänd resturang: Beirut Kebad. Eller den är väl mest välkänd för Juventekontorets anställda.
Social och pratsam som PJ är brukar han alltid prata med en av de som jobbar där, boron till han som äger resturangen. Det brukar mest bara vara lite torrprat innan falafeln är klar. Men igår hände det... när PJ satt och åt kom killen fram och satte sig ner och sa:
-Vi burde dra på tur sammen du og jeg, til Polen. Per Jørgen blev lite paff øver den snabba vändning i kamratskapet från att servera honom mat till att erbjuda honom en semester tillsammans.
Killen fortsatte iaf med en fantastisk komentar:
-Det er bra i Polen, go og billig mat, billig drikke og masse damer. 
PJ fick, som tur var, inte svara riktigt ja eller nej på detta fören killen forsatte prata på, så om det blir en resa till Polen med Beirut Kebab-killen återstår väl att se.