liten tå känns så stor
Jag har en spricka i lilltån. Det är tråkigt det! Speciellt när man låtsas vara stark och tålig i flera dagar och får mer och mer ont. Men nu ska jag vila den liten, jag har varit riktigt snäll mot tån idag. Stampade inte med foten på kören tex. Jag sprang inte på löpbandet på gymmet heller. Men nästa gång ska jag inte halka på golvet och sparka foten in i sängstolpen, det var ingen bra idé från början.
Stress, press och tidskval
Grodor och män
Vi gick och gick, men hittade ingen brand, vi såg bara rökdimma. -Det kan vara någon som eldar med blöta vedträ´n, sa vi och återvände till spelbordet.
Men Hege kollade försäkerhetsskull Nettavisen och fick då veta att det hade brunnit nere på aktivitetshuset på Torshov. En en gång satte vi fart mot ytterdörren. Vi halvsprang ner och Mortens journalistinstinkter höll oss på rätt spår.
När vi kom fram till åstedet var eftersläckningen i full gång.
Det var i en papperskorg branden hade startat och sedan spridit sig upp till taket på byggnaden, jättetrist för aktivitetshuset, verkligen. Som tur var var huset tomt när det hände och ingen kom till skada.
Vi såg på släckningsarbetet ett tag och gick runt bland slangar och brandmän. Det var full utryckning med ambulans och rökdykare. Vi gick förbi en bil som fångade min uppmerksamhet en del. På bilen stod med stora blå bokstäver:
Vad är det? Jag översatte för mig själv, Grodmansbil. En bil för grodmän? Men, va! Okej att man kan kalla dykare för grodmän, eller froskemenn på noska, men måste man skriva det sådär på bilen? Det ser ju ut som ett skämt, en leksaksbil ju, eller som en sagofigur, en superhjälte kanske.
Så nu har jag lärt mig ännu en nu ting om norrmän: När det är brand skickar man efter Grodmannen. Lite otympligt, kan man tycka, att släcka bränder iförd grodfötter, men inget ska väl vara allt för lätt här i världen?
Brott i borettslaget
Extra t-bana
Idag hände det en sak som inte inträffar så ofta. När jag satt på t-banan och skulle åka hem från kvällsjobbet så kom en dvärgkille fram till mig. Så sa han -Undskyld, spiser dere Extra?
-Nej! svarade de som satt brevid mig. -Ja, ibland. svarade jag.
-Ja, anledningen til att jeg spørr, fortsatte killen, er fordi jeg og en venn skal lage en reklamefilm... En sådan når en sitter bakpå en motorsykel som kjører kjempefort. Och en som ligger på taket til T-banen som kjører i full fart.
-Jaha, svarade jag lite tveksamt, för jag förstod inte vad han ville komma fram till. Skulle han fråga om jag ville vara med i reklamfilmen, för det hade jag verkligen inte lust till, men vad hade detta med Extra-tuggumin att göra, och varför hade killen tre Extra white-paket i handen?
- Å lage en reklamfilm er kjempedyrt, så da seller vi Extra, for å tjene ihop penger.
-Jaha... vad kostar de då? Frågade jag som nu förstod att han ville att jag skulle köpa ett tuggumi-paket av honom.
-Ti kroner. svarade han.
Så jag köpte ett paket av honom. Men jag funderade lite efteråt. Om de nu skulle spela in en reklamfilm, varför tjäna ihop pengar genom att sälja något som tuggumin? De kostar ju 6 kr per paket i affären, och alltså tjänar de bara 4 kr per paket, och det är ju väldigt lite förtjänst.
Men han verkade nöjd och gick vidare, eller åkte vidare snarare, för jag upptäckte att han dessutom hade sådana rullskor, gympaskor med två hjul på hälen. Detta var en ganske märklig syn, en dvärg med rullskor på fötterna och tre Extra-paket i händerna.
Så åkte han fram till nästa person och frågade -Unskyld, spiser dere Extra?
De flesta som han frågade blev väldigt skeptiska och överraskade och sa bara -Ne..nej! Och då åkte han bara vidare till nästa säte med folk. Och när någon svarade ja, så drog han hela ramsan om reklamfilmen igen. Om han nu ville att folk skulle köpa tuggumi av honom borde han nog ändra taktik med sin utfrågning, tror jag.
Det är märkligt, Oslo och underliga människor går liksom hand ihand. Men det är roligt. Jag tycker att det är bra med lite harmlösa folk som gör en, annars ganska tråkig, T-bane-resa lite extra spännande!
En sak avklarad
Överraskande
Nästa gång kanske de kollar upp stavningen till dit de ska åka, jaja, man lär sig av sina misstag.