Stress, press och tidskval

Jag vet inte varför jag alltid lyckas att ha så mycket för mig. Jag flygar fram och tillbaka, från plats till plats och har sen ingen tid över. Denna månaden kommer jag ha jobbat över 70 timmar, det funkar inte när man pluggar heltid och ska ha lite kvalitetstid över till sig själv. Det är ett räknestycke som inte går ihop. Och varför gör jag det? Pengarna, såklart. Tragiskt, men sant. På jobbet är det en som har magkatarr och en som har haft en inflamation i kroppen i snart ett år, de sliter och stressar tills de nästan går sönder. Är det så vi ska ha det? Är det det min generation kommer bygga vårt samhälle på? Det kanske är så som i Momo att våran tid har blivit stulen av gråa herrar med plommonstop och cigarrer. I så fall måste jag ta min tid tillbaka. Stress och press och tidskval. Jag har provat att ha avslappningshobbyer som yoga och pilates. Det funkar väldigt bra som motsättning till dagsstressen. Om man tillåter sig att slappna av och bara titta ut genom fönstret i en timma då och då så får kroppen och sinnet mer ro. Det är som Reggio Emila-pedagogiken: I dagen sammhälle skiljer vi huvudet från kroppen och låter de jobba var för sig. Men för att oppnå bäst resultat och använda oss av alla vår sinnen måste huvud och kropp förenas. Jag kan inte förenas med min tidspress, jag måste reducera den.

Brott i borettslaget

Vi har nu haft inbrott i vårt källaförråd (bod) två gånger. Denna gången hade de iallafall inte gjort sönder låset. De hade istället sågat av hela dörrstängningsmekanismen, smidigt! Dessa denna gången var dessutom lite snällare med att rota i våra saker än de förra som bröt sig in. Då låg alla våra saker slängtda runt huller om buller, dörren stod öppen och saker låg långt utanför förrådet. Denna gången hade de bara tittat ner i lådorna och lyft på några saker. Fast jag måste medge att det är obehagligt att några främlingar går igenom våra saker så där. Men det tråkigaste med allt är egentligen att vi inte blivit av med något. Okej att vi inte har något värdefullt där inne, men har vi verkligen så dålig smak på våra grejer att inbrottjuvarna inte orkar ta med någonting!? Så mycket möda de har med att göra sönder dörren för ingenting! De kan ju ta med något iaf, en liten julgranskula eller en bildram, nej intet! Man undrar ju vad de leter efter, tror dem att vi förvara guld där inne eller? Meningslöst! 

Det svake kjønnet...

På min klasskompis systers skola har en lärare utnämt kvinnan till "det svaga könet". Det gjorde han genom en tävling mellan killarna och tjejerna. Killarna vann så alltså; tjejerna är de svaga. Tjejerna skulle ju så såklart starffas för att de förlorat könskampen. Det skulle straffas på det sättet att de en hel dag skulle gå utklädda som killar, han påpekade noggrant, skriftligt, att de inte fick använda något smik på denna dag och att alla tjejer skulle ha killkläder på sig. Hur sjuk i huvet får man va som lärare?

Avreagera med toaborste

Min klasskompis blev dumpad av hennes pojkvänn i helgen.
Sånt händer ju, men detta var gjort på det förbjudna sättet. Han skickade ett sms... där han tom. lyckades klämma in "det är inte dig det är fel på , det är mig..."
Hon blev ganska upprörd. Helt förstårligt eftersom hon har försökt få tag på honom i två veckor för att prata. Och han svarar genom att skicka ett sms och sedan försvinna från jorden yta, lite feg kanske, eller osäker. Vad vet jag om honom... men iallafall så blev hon lite arg, kan man säga. Så skulle hon på morgen idag lämna tillbaka hans lägenhetsnycklar i hans lägenhet, han var ju såklart inte där... försvunnen var det ju!! Hon var så inne i sin upprördhet att hon ville hämnas, på något sätt. Så hon klampar in i hans lägenhet, in på toan, tar hans tandborste och doppar den i toalettstolen... ställer tillbaka den och klampar ut.
Underbart! En helt narturlig avreageringsmanöver...