Sofia och Per Jørgen´s värld

När tre personer inte kan bestämma var man ska åka för att ta en söndagspromenad kan man göra följande. Okej, vi tar nästa t-bane som kommer åker den 10 hållplatser går av och går första höger andra vänster tredje höger osv. För att se var man kommer. Jag, Pelle och JT kom till Kalbekken. Där hade vi aldrig varit förut. Det började regna när vi gick av t-banen men det stannade inte vår plan. Vi gick och gick höger, vänster, höger, vänster och tillslut kom vi till en fin liten bygård där det stod ett minnesmonument om den familj som hade ägt gården, hon hade varit bonde och han hjultillverkare och fiolinist. Sen åkte vi hem.

Jag har varit på Arkitekthögskolan i Oslo idag. Inträdesprov stod på dagsordningen. Jag kände mig en aning osäker och nervös inför det kanske kommande matteprovet. Det kom i dag, helt på starten av dagen. Tre uppgifter som tåldes att klura lite på. Efter dagen på skolan var slut och jag inte visste hur det hade gått var jag tvungen att få lite facitsvar och ringde därför till mina föräldrar som glädjeligen tog sig an uppgifterna. Det var inte så tokigt. Trots att jag inte kom ihåg hur man räkar ut massan på en kula kan lite sunt förnuft och logik ta en ganska långt. Det var betryggande. Nu gäller det bara imponera imorgon också.

Igår var vi inne i Barcelona hela dagen. Det började med att vi skulle försöka hitta en buss som skulle ta oss in till centrum. Vi bor på ett ställe som heter Can Serrat som ligger ungefär en 50 min från Barcelona. Vi hade fått reda på att det skulle gå en buss kl 8.15. Vi var där kl 8.00 och väntade. Men det kom ingen buss. Nu hade vi också fått reda på att bussarna brukade vara sådär en 20 min sena. Men vi blev lite otåliga där vi stod. Eftersom ingen av oss kunde någon spanska var det också lite svårt att fråga någon om någonting. Men vi visste att det gick andra bussar från motorvägen. Så då började vi vandra den vägen. Olagligt och lite farligt att gå vid sidan av motorvägen, men inte hittade vi en busshållplats för det inte. Vi fick gå tillbaka och vänta på nästa buss som gick 10.15. Så mycket för den tidiga morgonen.
Men det blev lång dag på makrnad, Sagrada familia och gothiska kvarteren.
Stället vi bor på är väldigt mysigt och fint. Trots att det är väldigt kallt innomhus och ca 4 paraliserade getingar inne på rummet. Frukost ingår, men man får ordna den själv när man går upp, och middag ingår kl 20 varje dag utom söndag. Nu ska jag ut och köra ett yogapass för mina klasskamrater.

Nu har mitt Bachelorprojekt startat. Idag var det föreläsning om uppgiftstexten. Det känns bra. Jag vet vad jag ska göra, men inte helt hur, och det är ju så det ska vara i fördjupningsprojektet.
Jag fick se alla klassisar igen också, efter massa veckor med praktik var det gott att få se dem, få lite kramar och prata i pausen.
Jag fick B på min skulpturuppgift som jag gjorde innan jul också, det känns väldigt bra. Det hade jag hoppast på men inte trott, så det blev lite skutt omkring i lägenheten av lättnad och gädje.

Pelle tappade bort sin telefon natten till lördag. Han gick till Jan Tore på kvällen, då tror han att han hade telefonen med sig. Han går in hos JT, hänger jackan, med telefonen i, i hallen och är där några timmar. JT, Frank och Pelle bestämmer sig för att gå ut. Pelle tar på sig jackan och det tre muskitörerna lämnar byggningen och sätter fart ner mot stan. De går. Möter ingen bemärkningsvärd person på vägen. Pelle bestämmer sig för att gå hem istället för att följa med ut. Han kommer hem och finner att hans telefon inte längre ligger i innefickan på jackan.
Söndag: Jag går upp och ska gå på jobb. Pelle har skrivit en lapp till mig där han ber mig ringa hans mobil för att checka om den är i lägenheten trots allt, annars är den säkert hos Jan Tore. Jag ringer... Inget svar och inget ljud i lägenheten. Jag går på jobb, men skriver ett mess till JT att Pelle har glömt sin telefon hos honom och att han kommer att hämta under dagen. Senare på dagen ringer JT mig och säger att Pelles telefon inte är hos honom. Han har ringt och gått runt i hans lägenhet men utan att hitta den. Nu blir vi lite oroliga och undrar om någon stulit telefonen eller om den har ramlat ur jackfickan på väg hem. Efter jobb ringer Pelle Tele2 och undrar om han kan spärra telefonen för utgående samtal, men avvaktar lite med att genomföra det. Vi kollar istället runt hemma och ringer Jan Tore igen och ber honom kolla runt huset och mer i lägenheten.  Efter att jag ringt hans telefon sådär 10 gånger på rad så bestämmer vi oss för att spärra den.
konstigt! Var har den tagit vägen tro...?
Jo idag kom Jan Tore upp till Pelles jobb, med skamsen blick och telefonen i handen.
Han hade hittat den... i sin bakficka på byxorna han hade på sig på lördagskväll. Hur den kommit dit visste han inte och hur han inte kan ha hört den hela dagen då vi ringde och ringde, visste han inte heller. Token! Men väl att den inte blivit stulen av någon värre person än Jan Tore!

Ja ja lite stiltje i bloggen ett tag. Mycket att göra och veckorna har bara gått sin gilla väg framåt och över.
Min sista termin har börjat och nu börjar tankarna om vad man senare ska göra ordentligt.

Min sista praktikperiod är också i full gång. Denna gången har vi praktik på gymnasienivå eller vuxenupplärning. Jag har önskat mig till ett aktivitetshus för drogmisbrukare och folk som har psykiska problem eller av annan anledning inte kan jobba. På huset får de hålla på med konstnärliga aktiviteter och det är de vi fyra studenterna håller på med i dessa veckor. Så äter vi lunch allihopa kl 12. Det kostar 10 kr. Mycket tid går åt till att prata med brukarna och vägleda de som vill delta i det konstnärliga. Väldigt spännande och inspirerande att det finns sådanna fristäder där alla är välkomna och där det inte finns några prestationskrav och prestationsmål.

Vi har fått nya grannar (naboer) också och det är ju inte vilka som helst!  Systrarna Trude och Gunhild kan vi numera se från vårat köksfönster. Det är inte illa! Vi får bara välkomna till Grønland.

Igår var det julafton. En trevlig dag blev det. "Dopp i grytan" fick som vanligt stå orörd för min del, men av mormors blåbärsgröt åt jag halva skålen.
Men när all julmat, sill, lax, potatis, Janssons frestelse mm är uppäten så är det dags att sätta sig i soffan för att vänta på att föräldrarna ska äta upp lutfisken, som även denna får vara orörd för min del. Men efter det kommer risgrynsgröten... men inte igår minsan. Tomten kom alldeles för snabbt efter lutfisken att gröten fick vara kvar i sina platskorvförpackningar i kylskåpet. Men det är helt okej att tänja på gröttraditionen för att få klapparna snabbare!

Men det jag egentligen skulle skriva om  hände senare på kvällen, när paket var öppnade, barnen var i säng och delar av familjen satt lite trött tittade framför tv. Mamma och pappa ställde fram den fin skål med fudge, mmm så goda fudge. För alla utom en...
min äldsta bror Henrik utbrister plötsligt
-Men vad faan var det där?
- En fudge säger jag.
- Nej, den var vit innuti, svart utanpå och smakade frigolit!
..... jag förstod ingenting!
- Nej men det var kanske foten på stearintomten, utbrister mamma.
I denna avslappnande julkvällströtta stund bryts tröttheten och lugnet i ett stort skrattanfall från alla familjemeddlemmar i soffan. Mamma tar fram tomten som saknar ena foten och vi börjar skratta mer och mer.
Alla utom Henrik som springer in på toaletten och sköljer munnen, spottar och fräser, allt med skratten som ledmotiv. Han sprang upp och borstade tänderna.
Men hur har tomtefoten hamnat i fudgeskålen?
Jo mormor såklart! Hon hade hittat den på skänken brevid skålen och trott att denna bit hade hoppat ur skålen när mamma stått och delat fudgebitarna.
Henrik som kom ner i restena av våra skrattskalor blev lite orolig att han fått i sig några ämnen i stearin som var giftiga bestämmer sig för att ringa till "sjukvårdsupplysningen". Det har ju som tur är jour jämt.
Henrik förklarar till hon som svarar
- Jag har råkat äta stearin....Det var en ca matsked.... den var ganska porös..... Jag råkade äta foten på en stearintomte.... okej tack!
Vi skrattar ännu mer...

Som tur var var inte stearin farligt, inte heller färgad sådann. Men all heder till Henrik som är så väluppfostrad så han äter upp det han tagit för sig och tuggar och sväljer en hel bit med stearin trots att den smakade som en väldigt, väldigt dålig fudge.

-Du ska använda tandtråd annars får du tandlossning när du blir gammal, och det vill du väl inte...?
Tandläkare på Lerums vårdcentral

Det här med tandtråd...
När jag som 20åring skulle gå till tandläkaren en sista gång innan man börjar betala massa pengar för tandläkarbesök så skedde följande. Innan tandläkaren kom in i rummet frågade tandläkarassistenten mig om jag använder tandtråd. -Ibland, svarade jag. Så ville hon att jag skalle visa hur jag använder den så att jag gjorde på rätt sätt. Jag fick en bit tråd och började.
-Bra, sa hon, du sågar ner tandtråden mellan tänderna. Men det finns ett annat sätt också. "Öglan" den ska jag visa dig... precis i detta ögonblick kommer tandläkaren in i rummet och säger, -Japp då sätter vi igång.
-Ja sa assistenten och satte sig vid datorskärmen och började följa tandläkarens instruktioner, K10 L13 M7 och allt vad de säger.
Men detta resulterade alltså i att hon aldrig hann visa mig den ökända "öglan". Och nu har jag funderat på detta i fem år. Vad är "Öglan" och hur gör man den med tandtråd. Och inte minst, Var gör man öglan, runt fingret eller runt tanden och hur får man då ner en ögla mellan tänderna? Eller är det en ögla överhuvudtaget? Finns det någon som vet så jag kan få sinnesro?

Nu har jag äntligen jullov. Skulpturen händer på skolans utställning och kastar skuggor på väggen.

Nu har jag bara en jobbdag kvar på året och det är imorgon. Idag på jobb stod jag ensam och jobbade. Det var en kund som önskade mig lycka till och tyckte synd om mig att jag var ensam när det var så mycket kunder. Men jag kom på en ting idag, äntligen.. att det är verkligen ingen mening med att stressa på jobbet för det. Om jag bara andas ut, sänker axlarna och tar det det pyttelite långsammare än vad jag brukar blir allt mycket bättre. Jag spiller mindre, minns beställningar bättre, blir inte lika trött. Jag slipper stressa upp mig för den långa kön, de som ställts sig där får bara vänta på sin tur och blir tillslut bemött av mig som är gladare och lugnare än jag varit annars. Visst det tar någon sekund extra för varje kund, men för mig är det värt det. Jag gick runt och tänkte instinktivt idag: Jag ska inte stressa upp mig, jag ska inte stressa upp mig.
Jag fick heller inte dåligt samvete för att jag var tvungen att gå ifrån kön ibland för att koka mer kaffe. Om man bara förklarar sig så förstår de som köar. Imorgon ska jag köra samma taktik. Visst jag kan göra kaffe snabbare, men väljer att inte göra det för min egen sinnesstämnings skull.

Idag kom det en tjej till vår lägenhet som skulle tvätta bort kräk från vårat balkongräcke. Hon hade fest igår och en av hennes gäster tömde sig ovanför vår balkong. Fint att värdinnan för festen tog ansvar för rengörningen och ursäcktade sig så mycket. Bra gjort tycker jag!

Tillbaka från Madrid och utan bagage! Igen! Detta händer ju förra gången jag var ute och flög med PJ, då försvann båda våras väskor. Men nu försvann bara min. Och denna gången hade jag kommit ihåg att lägga nycklarna i handväskan, så denna gången kom vi in i lägenheten med en gång.

Men Madrid. Vilken vacker stad! Fast det var överraskande kallt, så har vi haft det exellento, splendido, magnefico!

Idag har jag lycktas genomföra några bra saker, trots att jag varit dunderförkyld.
Jag lyckades stoppa en ficktjuv från att stjäla av en dam på bussen. Det är jag riktigt nöjd med. Jag blir så arg på folk som tar saker som inte är deras. Riktigt dålig moral att stjäla från oskyldiga människor. Men nu vet jag hur en av dem ser ut, hans kompanjon också. Så ser jag dem igen så ska jag stoppa dem en en gång. Jag ger mig inte!

Så har jag fått hem de två Arne Jacobsen 7an-stolarna som jag och pj köpt på auktion på hans jobb. Vi hade ju egentligen högsta bud på fyra stolar, två mörkblålila och två oranga, men vi fick bara två av dem! En i varje färg dessutom! Men , men så är det, vi har nu iaf de två i gott förvar hemma. Fint blev det vid symaskinen.

Det var tugnt i huvudet på jobb idag. Det kändes som om huvudet är en stor ballong. Så trodde jag att jag slutade en timma för tidigt.

Ingefära, chili och lime fungerade inte alls. Och det smakade fruktansvärt illa, och brände i halsen av chilin. Jag är mycket sjukare idag och imorgon ska vi ju åka. Tråkig timeing att bli sjuk på.
Husknep iall ära, men jag är hellre sjuk än att trycka i mig vitlök pappa!
Jag ska istället följa Dambergs tips, vatten, vatten, vatten så man kissar ut förkylningen. Det är betydligt mycket godare än de förra knepen.
Och så skadar det ju inte med placebo-effekten. Om jag bara intalar mig själv att jag kommer bli så mycket bättre imorgon, slår det nog in!

Så här när hösten är som bäst kommer den alltid. Speciellt när man har planerat en resa om några dagar. Då kan man ge sig sjutton på att den kommer... trots att man druckit vatten i mängder, käkat c-vitaminbomber i veckor, klätt på sig ordentligt innan man går ut, inte gått ut med blött hår osv. Förkylningen är ett faktum. Fasiken!
Men för att försöka råda bot på den, såhär två dagar innan vi reser till Madrid, har jag fått ett terecept av min klasskompis Maria. Ingefära, chili, lime- eller citronskivor. Koka i 10 min, sila, häll i kopp med honung och drick.
Oj, oj, jag grämer mig till smaken. Jag som inte är superförtjust i starka saker. Ingefärate är ju jättegott, men chili. Men, men ska man bli frisk så! Nu har jag en stark lukt av ingredienserna i lägenheten. Bara att provsmaka och hoppas på det bästa!

Man får en uppfigt i 3dim. form/Skulptur där man får göra vad man vill, med vilket material man vill, så länge man har en bra idé. Vad ska man göra då!? Man kan ju göra vad som helst. Nej, jag måste sitta ner och slänga ut idéer, jag har ju ingenting att binda det till, inget tema, ingen begränsning, shit vad krävande!

Det är tråkigt när jobbet ordnar julmiddag och man inte får reda på det fören man kommer dit som festen ska vara och alla jobbarkompisar ska dit, men man själv är uppsatt på jobb hela kvällen. Typiskt när man går som timmeanställd. Men jag snek mig in efter jobbet och fick minsann lite julmat jag också.
Ordföranden i huset där vi bor har hittat Pelles idkort från marknadshögskolan nere vid boderna. Hon ringde och sa det till honom och vi bestämde oss för att gå ner och se. Och där i en öppen bod låg lite av Pelles grejer ute på golvet, en serietidning från Italien, en knapp, en liten svart tyghund och andra småsaker, varför nu någon skule vilja ha det? Och varför har de lagt sakerna där inne? Många frågetecken... Men nu har vi snurrat en stor metallkedja runt dörren så jag hoppas att det ska hindra dem från framtida inbrott.
Den första snön har fallit, ej lagt sig, men den fanns iaf i luften!
I fredags fick jag den bästa kommentaren jag någonsin fått! Så när jag någon gång tvivlar på mig själv igen, ska jag låta den klinga i mitt huvud.

Ibland är det rlktigt bra att vara jag. Att ha som egenskap att inte slänga ting som man kan ha nytta av i framtida skoluppgiften. För nu sitter jag i slutet av arkitektperioden och ska bygga upp min husbåt som modell i skala 1:50. Vad behöver man då? Jo, arkitektpapp, eller annan papp som bokpapp tex. Och vad har jag i skåpet efter examensuppgiften förra året? Vilken pressision, vilken sammanträffning, vilken husbåt det kommer bli!

För övrigt såg jag lite på Mtv Music awards igår och jag måste bara påpeka några ting. Amy Winehouse, okej att hon gör bra musik och har en egenart i rösten, men bespara henne sådanna uppträdanden, hon var ju så borta att hon visste knappt var hon var, och ännu mindre vad hon sjöng. Det gör ont i mig att se en människa så långt borta.
Det hela blev ju inte bättre av att Snoop ledde showet, obehagligare kille får man leta efter. Han ögon lyser av droger och ögonlocken hänger så långt ner att han snart inte kommer att kunna se längre. Jag tycker han är riktigt obehagligt läskig.
Men jag såg ett riktigt bra klipp från när U2 vann ett pris för några år sedan, det handlade om tacktal och det var precis när testningen av atombomber i havet var på tabloiderna. Bono sa engagerat: "What a city! What a country! What a bomb! What a misstake! What a looser you have as a president! What are you gonna do about it?"

Bono, what a king!

Vi har skapat studentförtag i klassen. Det var en uppgift i entreprenörskap-period. Några grupper har valt att gå vidare med sin idé. Min grupp GOMP har valt att fortsätta, för att vi har en så otroligt bra idé! Vi har så stor tro på vår idé så vi var med i en gründeridétävling i måndags. Vi fick 5 minuter med en dommarpanel för att förklar idén och idag var det prisutdelning. När resultatet kom fick vi 2.a pris! Fantastiskt. Vi får ju bara större och större tro på detta!