Tripp trapp
Min kollega Marianne satt och pratade om hur bra trappmaskiner på gym är. Så jag fick för mig den brillianta idén om att pröva just trappmaskinen på gymmet i tisdags. Det var bara det att jag aldrig hade trappmaskinat förut. Men det kunde väl inta vara så svårt. Jag tog ett djupt andetag och klev in i gymhallen. Det jobbiga med gymhallar är att man ska se så snitsig ut, alla vill se ut som man gjort alla saker miljontals gånger och att "detta var väl ingen tuff match".
Väl framme vid trappmakinen kunde jag ju inte ångra mig. Det blir lite som att stanna upp på gatan och vända helt om, då förstår ju folk att man gått fel, då är det ju bättre att gå en omväg bara för att slippa pinsamheten med att faktiskt bara vända (snu).
För att se lite mer rutinerad ut sätter jag på mig öronpluggarna och börjar lyssna på Björk, samtidigt som jag börjar trycka lite nervöst på inställningsknapparna på trappmaskinen. På maskinen brevid står en tjej och tripp-trappar väldigt självsäkert. Jag passar på att snegla lite på henne medans jag själv sätter igång med att trampa på stegplattorna. Jag har ju ingen aning om hur snabbt jag ska gå, eller hur mycket jag ska trampa ner, men jag försöker mitt bästa för att se rutinerad och cool-lugn ut.
Ja, det börjar ganska bra, tror jag iallafall. Men då börjar en text rulla på skärmen på min trappmaskin -KEEP TRAINING RHYTHM- Oh shit, jag har alltså ingen rytm och takt.... Så då nitstirrar jag på mina fötter och trampar frenetiskt för att trampa i konstant takt. Igen kommer texten -KEEP TRAINING RHYTHM- Neej! Nu prövar jag trampa på ett nytt sätt, kanske om jag sätter fötterna längre ut på pedalen -KEEP TRAINING RHYTHM- åååå, trampar i takt till musiken i öronen -KEEP TRAINING RHYTHM- Fan! tram, tramp, tramp, tramp -KEEP TRAINING RHYTHM- Waaaah tramp tramp tramp -KEEP TRAINING RHYTHM- tramp tramp tramp -KEEP TRAINING RHYTHM-. Så höll det på hela träningsprogrammet. Jag blev helt galen.
För att inte brytas ner så jag har kommit fram till att det var maskinen det var fel på.
Väl framme vid trappmakinen kunde jag ju inte ångra mig. Det blir lite som att stanna upp på gatan och vända helt om, då förstår ju folk att man gått fel, då är det ju bättre att gå en omväg bara för att slippa pinsamheten med att faktiskt bara vända (snu).
För att se lite mer rutinerad ut sätter jag på mig öronpluggarna och börjar lyssna på Björk, samtidigt som jag börjar trycka lite nervöst på inställningsknapparna på trappmaskinen. På maskinen brevid står en tjej och tripp-trappar väldigt självsäkert. Jag passar på att snegla lite på henne medans jag själv sätter igång med att trampa på stegplattorna. Jag har ju ingen aning om hur snabbt jag ska gå, eller hur mycket jag ska trampa ner, men jag försöker mitt bästa för att se rutinerad och cool-lugn ut.
Ja, det börjar ganska bra, tror jag iallafall. Men då börjar en text rulla på skärmen på min trappmaskin -KEEP TRAINING RHYTHM- Oh shit, jag har alltså ingen rytm och takt.... Så då nitstirrar jag på mina fötter och trampar frenetiskt för att trampa i konstant takt. Igen kommer texten -KEEP TRAINING RHYTHM- Neej! Nu prövar jag trampa på ett nytt sätt, kanske om jag sätter fötterna längre ut på pedalen -KEEP TRAINING RHYTHM- åååå, trampar i takt till musiken i öronen -KEEP TRAINING RHYTHM- Fan! tram, tramp, tramp, tramp -KEEP TRAINING RHYTHM- Waaaah tramp tramp tramp -KEEP TRAINING RHYTHM- tramp tramp tramp -KEEP TRAINING RHYTHM-. Så höll det på hela träningsprogrammet. Jag blev helt galen.
För att inte brytas ner så jag har kommit fram till att det var maskinen det var fel på.
Kommentarer
Trackback