Ute av sykehuset
Greit nok at jeg mà regne med litt "turistmage" nàr vi reiser, men dette ble dessverre ganske alvorlig. Mye kom ut bàde foran og bak, og absolutt ingenting ville bli inne. Da gàr det dàrlig.Etterhvert ble det sà ille at musklene begynte à trekke seg sammen i form av kramper. Hendene/fingrene làste seg helt + magen og leggene. Vi ble tatt med til en klinikk. Etter én liter med drypp i armen skulle jeg snart ut, men det var for lite. Hele kroppen klikka igjen, i tilegg til at jeg besvimte et par ganger. Det var egentlig det verste. Da ble det innleggelse, flere tester og medisiner, og veldig mange "heste-sproyter". Ca en i timen hele natten/neste dag. I tillegg til oxigengass och over 5 liter intravinöst/drypp.
Begge armene er ganske ömme og hovne. De er ikke sà flinke til à treffe blodàren pâ forste forsök her...
Vel, etter to netter der er jeg sà godt som helt frisk. Litt slapp og jeg mà spiste forsiktig, ellers bra. Antibiotika-sproyte-kuren er ikke ferdig, men vi fàr finne en lege i neste by som kan sette en sproyte eller to til.
Er veldig glad for at Sofia var der. Hadde dette skjedd helt alene hadde jeg fàtt alvorlig angst. Kun en person pà sykhuset kunne litt engelsk, hun er en engel. Greit â kunne forstà litt om hva de gjör med kroppen min. Vi skal hjem til henne i kveld for à sette en spröyte til.
Nâ er det om à gjöre à fà forsikringsselskapet til à betale. Vi har en tre-siders regning som bekrefter alvorlig dehydrering, nyreberennelse og skikkelig matforgiftning.
Vel, shit happens. Det gikk jo greit og humöret er bra. Vi legger dette bak oss og reiser videre i morra "the trip must go on" ;-) 
Dersom, hvis behov for å kontakte forsikr.selskap herfra så har jeg forsikr.nr. etc sammen med reiseruta. Godt å få snakket med deg Per J.
Hej på er! Så skönt att höra att du är ute ur sjukhuset. Tur ni har ett helt sjukhusapotek med er,se till att hålla såren efter sprutorna rena. Nu blir det inga bad förrän allt är läkt! Hoppas nu att sprutorna i sig var rena. Ta nu dagarna som kommer med ro så att ni inte försöker stressa igen förlorad tid.
Själv sitter jag på tåget till Uppsala. I mogorn blir det 7-års kalas för Martin.
Kram på er